Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Stjärntrion hyllade legender

+
Läs senare
/

De vördnadsfulla men uppdaterade tolkningarna av den svenska visans både levande och döda legender.

De kom som på ett pärlband och från scenen spreds behövlig värme eftersom det kändes lite kallt i den inte ens till tredjedelen fyllda Gevaliasalen.

Varför inte kända profiler som Thuresson, Rydé och Silver drog mer publik sätter vi ett frågetecken för. Har folk tröttnat på artister som sjunger visor med stor igenkänning?

Men det ska genast poängteras, trion gjorde det på sina egna sätt. Riktigt bra dessutom till följsamt ackompanjemang av pianisten Claes Cronas eminenta fyramannaband där gitarristen Erik Söderlind, basisten Hans Andersson och slagverkaren Johan Löfkrantz Ramsay är de övriga.

Många härliga instrumentala solonummer bjöds det på, inte minst Johans attack mot sitt trumset som ökade dramatiken i Olle Adolphsons ”Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken”.

Olle hyllades liksom Evert Taube, Cornelis Wreesvijk, Barbro Hörberg, Mats Paulsson, Dan Andersson, Ulf Peder Olrog, Ted Gärdestad och Ulf Lundell. I ”Påtalåten” av Ola Magnell visade Anne-Lie Rydé både känsla och den rätta viljan. Litet mer Povel Ramel hade inte skadat och vart tog Owe Thörnqvist vägen?

Nåja, den svenska visskatten är mäktigt stor och det går inte att få in mera än ett litet axplock på två timmar. Tummen upp även för mellansnacken som var av behaglig längd. Underbart är ju kort, som Povel sjöng.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons