Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Takida

+
Läs senare
/

  Problemet för Takida är att de erövrat Tracks och Svensktoppen tack vare två jätteballader, men att de hellre vill rocka loss som sina nordamerikanska förebilder Creed och Nickelback. Men jag är ledsen, det är först när Ångebandet lugnar ner tempot och sångaren Robert Pettersson får ta kommandot över en storvulen ballad som gruppen visar upp något som höjer sig över mängden. Alla som hört honom live vet att han är en sensationellt bra sångare. "Never Alone Always Alone", som börjar som en ballad och sedan stegrar sig, är plattans överlägset bästa spår. Ingen "Curly Sue", men ändock en blivande Trackshit. Resten är habil "amerikansk" hårdare rock. Duktigt och stilsäkert, men inte unikt på något sätt.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons