Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

The Refreshments jul rockar

+
Läs senare
/

Strax efter halv åtta rasslade Micke Finell med några bjällror och showen var igång. I snygga, svarta, lediga kostymer bjöd bandet upp med sin boogie-woogiesvängande rock’n’roll.

Givetvis var det julen som stod i fokus under kvällen.

Efter ett tag droppade gästerna in. Linda Gail Lewis berättade om när den först bannlysta låten Whole lotta shakin’ goin’ väl blev en hit. Då kunde familjen med hjälp av en check från brorsan Jerry Lee flytta från Black river.

Inget fel på Johan Blom men när Linda Gail satte sig vid pianot var det som att spänningen i högtalarna höjdes några hundra volt.

Sven Zetterberg är en av Sveriges bästa soul och bluesröster, det visade han iklädd en röd kostym idag. Mannen är en hejare på gitarr också för den delen.

Bandet fortsatte med Slades Merry X-mas everybody innan den gamla Wilmer X-sångaren Nisse Hellberg kom in för att visa att han fortfarande brinner för sin musik.

Rock’n Roll X-mas firar tioårs- jubileum i år. Satsningen som The Refreshments gjort, inte bara på sin musik, utan även på julshower har slagit väl ut.

I kväll var Konserthuset välfyllt, trots konkurrens av såväl hockeymatch på Gävlebocken Arena och rockkonsert med bland andra Scorpions i Göransson Arena.

Publiken i konserthuset hade svårt att sitta stilla på sina platser.

Bandet har gjort tre julskivor (förutom elva vanliga) så visst har de gott om material till en julshow.

Nisse Hellberg kallade bandet för det hårdast jobbande bandet i landet. Om det är sant eller inte, det vågar jag inte svara på, men ohyggligt tajta är de i alla fall.

Joakim Arnell har beskrivit den musik som han är uppväxt med, otidsenlig musik som inte spelas på radio men som lever bland folk på landsbygden. Där någonstans finns The Refreshments, de är aldrig trendiga och hippa men på så sätt blir de aldrig omoderna och ute heller.

Att göra varianter på sin älskade rockmusik utan att de någonsin blir pastischer är en konst i sig och det gör bandet väldigt bra. Visst kanske jag skulle kunna önska mig ännu mer av gästartisterna, men de är ju som sagt gästartister – och väldigt lyckade sådana.

Peter Alzén

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons