Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Trött och oengagerad julkonsert

+
Läs senare
/

Det gäller att få rejäl pay off på julen. Julskivor genererar turnéer som genererar, ja vad då? I bästa fall julstämning, i värsta fall en känsla av övermättnad innan julen ens börjat.

Skådespelaren, musikal- och popartisten Anders Ekborg är inget undantag i genren. För fyra år sedan kom hans skiva "En stilla jul", den har nu räckt till lika många julturnéer. Skivan fick i genomsnitt en tvåa i betyg, men konserten annonseras vara i världsklass.

Nå, jag säger så här: släng ihop en blandning av traditionell julmusik, klassiskt, musikal och pop i en låda och dra runt på den, mot slutet av fjärde rundan blir du ganska trött. Det är också vad denna föreställning är, trött och oengagerad.

Stefan Nilsson, ny på piano för i år, innebär förstås en kvalitetshöjning, men det hjälper inte. Det är mysigt i början när musikerna tänder kandelaberljusen på scen och Ekborg sjunger "Nu tändas tusen juleljus". Fast det är bara mysigt tills en tonartshöjning kommer och det syntetiska pianot poppar på.

Per-Erik Moraeus Koppången börjar också stilla och fint, men får snart volymstyrkan hos ett musikalnummer.

Trots den goda intentionen att utgöra ett alternativ till hysteriska julgalor saknar jag en personlig touch, det hjälper inte att samtliga på scen är kompetenta och rutinerade, att Ekborg sjunger bra och att kompet är finstämt och ösigt när så krävs.

Men recitera kan han, Ekborg. Han bjuder oss på en stämningsfull och innerlig version av Hjalmar Gulbergs "Förklädd gud", en text som passar otippat bra i julsammanhang. När det är dags för "Sång till Karl Bertil Jonsson" är rösten uppvärmd på riktigt och det hade varit fint med mer bra sång i stället för tramsiga dildoskämt och anekdoter om jultomten.

I Jacques Brels "Kanske kärlek är allt" lossnar det och sången griper tag, en stund. Ett litet break så för ett klassiskt gitarrstycke med mycket tremolo, fint framfört av Bengt Magnusson. "The Little Drummer Boy" gör publiken på gott humör och två religiösa sånger före paus är nog tänkta att skapa julstämning, men två tonartshöjningar i samma låt är bara för mycket.

Inte förrän i Viktor Rydbergs dikt "Tomten" och en uttrycksfull tolkning av "Bridge over Troubled Water" långt in i andra set uppstår något som kan kallas äkta stämning.

Synd att vi inte fick mer av samma vara.

Camilla Dal

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons