Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När väggarna rasar samman

Annons

Det är sällan jag gnäller om min tillvaro. När man är 21 år i tider som dessa har man inte riktigt råd att gnälla, åma sig och låta mungiporna vila i byxfickorna – och det gäller i princip det mesta. Man får vara glad att man får jobba, en timme bättre än ingen alls. Man får gott och väl nöja sig med nära utgången falukorv i stället för parmaskinka. Sådana där grejer. Jag glider i alla fall inte omkring med ett åskmoln surt mullrande över mitt huvud utan är rätt munter för det jag har, MEN (där kom det, ja) någon gång kommer det ju också en kritisk punkt när alla principer kastas överbord och åskmolnet slaktar den lilla optimisten i kroppen. När bägaren inte bara rinner över utan dessutom sprängs och kladdar ner allt inom en radie à 20 meter. I mitt fall gäller det nu min fristad, min fasta punkt på jorden, min lägenhet.

Jag har haft min lilla pärla på 22 kvadratmeter i snart tre år. När jag fick den kunde jag inte vara lyckligare – den låg centralt till, det var högt i tak med en ytterst billig hyra och det fanns dusch, kylskåp och fler än ett fönster. Så lite man krävde. Och mina krav har inte gradvis blivit så mycket större och galnare heller, men när väggarna för någon vecka sen (metaforiskt talat) började rasa omkring mig har det nu resulterat i en asförbannad optimist.

Så här ligger det till. Min köksfläkt låter inte naturligt. Eller det låter faktiskt snarare som en katt som snart ska föda en ko, men det är ju enligt mina uppgifter inte heller fullt så naturligt. Varje gång jag ska laga mat förbereder jag mina stackars hörselgångar med att leta upp Fran Drescher på youtube, lyssnar på hennes skratt en stund och sedan hoppas jag på det bästa. Eller så spelar jag så hög musik att hyresgästerna under går lös med krattskaft och högafflar. Men det är min bästa idé än så länge för jag får den inte utbytt så länge den fungerar. Låt oss pröva en katt föda en ko då så ska vi se hur länge det fungerar VA?

Utöver det läcker mitt tak vatten och det tyckte hyresvärden att vi skulle lösa med en balja på vinden ovanför. Så någon stackare fick sitt vindsförråd uppbrutet av en desperat hantverkare medan jag voltade omkring på våningen under och gallskrek om Östersjön i min säng!

Toalettstolen brummar oroväckande, ugnsluckan for åt helvete första dagen jag gav mig på en gratängform och väggarna är så tunna så jag faktiskt hör grannen fjärta. Därtill är väggarna sneda så tapeterna sitter på ett ohyggligt lustigt sätt och brevinkastet verkat fått stelkramp och vägrar stängas igen. Och kan ni tänka er, allt har gått mig förbi och jag har trots allt varit glad för mitt.

Men så kom den där kritiska punkten en natt. Jag kom hem från jobbet klockan tre, ranglig och väldigt, väldigt trött. Tog ett krafttag och tvättade ansiktet, och i den stunden går kranen sönder. Det gick inte att stänga av vattnet. Med ansiktet fullt av tvål gav jag mig in i ett muntligt slagsmål med killen på jourlinjen, försöker följa instruktioner men känner mig rätt hjälplös och förnedrad där jag kröp runt under handfatet på alla fyra i jakt på någon förbannad spak. Är du rörmokare eller?! Nej, det är jag ju inte... Nej just det, ring någon som är det då!

Jag fick ingen hjälp. Men jag håller tummarna trippelvikta och får ser om en räddare i vit firmabil snart dyker upp med skruvmejslar och annat nödvändigt. Om åtminstone någon komponent av min raserande skolåda kan fixas, då ni. När min slaktade optimist kan återuppstå från de trasiga lägenheternas rike, när bägaren fått baksug och dragit tillbaka varenda droppe – då bjuder jag på parmaskinka.

Justine Östergren

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Annons
Annons
Annons