Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norsk karriär – språkbarriär

Annons

Det är inte ofta vi ger det muntra grannlandet i väst någon större uppmärksamhet. I min mening är det nästan bara när roliga historier kommer på tal som vi blandar in en och annan norrbagge som säger eller gör något puckat, och så har det ju varit sedan man svassade runt i galonbyxor på lågstadiet.

När Norge annars väljs som samtalsämne verkar det vara antingen för Nobels fredspris eller när vi pratar om alla utvandrade svenskar som tar steget över landsgränsen för att jobba och tjäna kosing. Ingen big surprise där inte. Men inte nog med att cirka 80 000 svenskar kommer hit per år, nu har även jag precis tagit det där lilla steget över landgränsen för att skrapa ihop slantar under vinterhalvåret.

Jag trodde inte att det skulle vara sådan stor omställning överhuvudtaget, kanske en och annan konstig stavning på någon vägskylt och lite dyrare mjölk var väl det jag hade väntat mig. Tji fick jag, som vanligt. Så när jag jämfört flytten hit med ett litet steg vågar jag nu påstå att steget jag tog för mindre än en vecka sedan var ett spagatliknande kliv som fick mina byxor att spricka från knä till knä. Denna vecka har alltså inte varit lätt.

Det var nog bara jag som var nervös och oförberedd. Då trots att nervös verkligen inte är ett av mina attribut när jag faktiskt en dag för två år sedan stod helt ensam och fullkomligt förvirrad mitt i Tokyo och försökte hitta till min nya skola. Lost in translation – ja. Nervös – nej.

Så varför jag börjar snyfta i en mataffär när butiksbiträdet inte förstår vad matlagningsgrädde är (visserligen uttalat på brett Gävlemål men...) och hur intelligensbefriad jag måste se ut när jag inte verkligen inte kan ta in vad konduktören på spårvagnen försöker säga, det kan jag bara spekulera i. Jag skyller på att jag var likgiltig till förändring, eller så har jag helt enkelt lämnat kvar min hjärna för forskning på GD:s redaktion. Det är de enda rimliga förklaringarna till att jag hör förvrängd svenska istället för vad det verkligen är. Och därmed har jag identifierat problem ett; förståelse.

Men nu var det ju inte bara ett problem jag hade att brottas med. Jag kan berätta att det är lika svårt att hålla tungan rätt i munnen och inse att de svenska ord vi använder till vardags inte alltid faller i samma fack på norsk mark. Bärs betyder bajs, pula betyder knulla, rar betyder konstig och tös kan liknas med lösaktig bland en massa annat. En explosiv jävla språksoppa. Kan ni tänka er vilken obekväm sits jag sätter mig i om jag då råkar säga till min bartenderkollega att kan du vara så rar och pula in bärsen i kylen åt mig? Då blir jag säkert fastbunden vid en skampåle utanför Nationalteatret.

Så det jag har att jobba på nu är helt enkelt förståelsen och valet av ord. Och tills jag kommer in i det på heltid håller jag bara tummarna för att folk ska fatta att jag är tämligen grön på norska och att ju mer jag lär mig desto mer kan jag sy ihop det som sprack när jag tog klivet över landsgränsen.

Wish me luck.

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Annons
Annons
Annons