Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överlevnadsmanualer och tillbakablickar

Ännu en gång sitter man här när nyårsklyftan närmar sig och känner att tiden har gått fort.

Annons

Så fruktansvärt fort går det. Jag kan inte greppa att det var ett års sedan jag satt i samma förundran över tid och rum och slet mig i håret och grävde in pennspetsen i pannan för att kunna knåpa ihop en nyårskrönika.

Att sammanställa och summera ett år är inget enkelt jobb. Att blicka framåt på det som komma skall är också en konst att kunna göra bara sådär. Att ge sig själv realistiska nyårslöften är det svåraste. Om man ändå bara fått skriva nyårskrönikan en stilla eftermiddag i april så hade det blivit så mycket bättre. Anledningen till det är att juletider i sig själv är som ett stormens öga, en tid med så mycket yttre påverkan att det förvånar mig något att inte fler fall av epilepsi rapporterats runt kring i vårt fina land. Här krävs en överlevnadsmanual för att kunna gå utvilad och lycklig in i nästa runda av den julianska kalendern.

Det första som ska hanteras i tider som dessa är köphysterin. I varenda butik där reaskyltarna reser sig ståtliga och röda är det lika många ilskna och svettiga kvinnor med mord i blicken som i en anabolasponsrad cagefight i Las Vegas. Jag kan inte förstå att det grundläggande sociala beteendemönstret vi ändå har i nutiden så drastiskt kan ändras så fort ett pris är nedsatt. Det bekymrar mig.

Efter att ha blivit snärtad på handen av en tjej som tydligen ville ha en iPad mer än mig så rör jag mig långsamt utefter väggarna i butiken, lägger fingrarna till ett kors och undviker ögonkontakt tills utgången är nära till hands och jag kan utrymma. Sedan kan man ju bara spekulera i hur många små byar man skulle kunna bygga av alla överblivna pappkartonger som skräpar omkring som ett kvitto på köpmanin. Slutsats: föredrar man en trevlig ton människor emellan bör man hellre stoppa huvudet i kylskåpet och prata med sig själv i några dagar.

Det andra som ska bekämpas är nyårsfesten. Av någon anledning råkar det vara så att just nyårsfesten alltid ska bli årets fest och därmed är det alltid sumpat redan innan det börjar. Så många gånger som man planerat aftonen in i minsta detalj och det ändå slutat med att man varken har mat, champagne eller en fungerande klocka. Att börja låtsas att nyårsfesten egentligen är en vanlig lördag med fyrverkerier är förmodligen en av mina bättre idéer genom åren. Slutsats: Så länge man har några panpizzor redo i frysen och kommer ihåg att kolla tiden så blir det säkerligen en trevlig afton ändå.

Det sista som ska avhandlas är allt hiskeligt pynt som blinkar, låter och stör i periferin. De som tycker det är en kul idé att förvandla sitt hus till en enorm varningssignal har en helt annan syn på julefrid än vad jag har. Slutsats: Mörka simglasögon och ordentliga hörlurar kan rädda dig.

Så nu efter att ha bockat av överlevnadsmanualen för mellandagarna och har hittat ett stilla lugn kan jag äntligen blicka tillbaka på 2011. Ett år som säkerligen går till historien för många bra och många dåliga saker – allt ifrån krig, terror och kollaps till rättvisa, upprättelse och godhet. Allt ifrån Charlie Sheens galenskap till kungligt bröllop. Allt ifrån planking till discolunch. 2011 hade allt.

Så med huvudet i kylskåpet med simglasögon och en fungerande klocka på kan jag knappt bärga mig till att fira in 2012. Jag väntar med spänning på vad nästa år har att ge oss. Förhoppningsvis innefattar det åtminstone några nya nödvändiga skapelser av alla Mediamarkt-kartonger.

Från mig till dig – ett riktigt gott nytt år!

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Annons
Annons
Annons