Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Så minns jag 2008

+
Läs senare

Ett år går ju så fort. Och jag glömmer så fort. Så det här kommer inte alls att bli någon rättvis årskrönika. Men jag tycker ändå att det vore på sin plats att jag skriver en, trots att jag redan skrivit en krönika om 2009.

Så här kommer nu Maries 2008 i Gävle, med det som jag minns just nu. I skrivandets stund, så att säga.

Bästa konsert i Gävle: Detektivbyrån på Spegeln. En magisk kväll med ett gäng magiska killar som spelar en alldeles förtjusande instrumental och lekfull musik. Deras debutskiva ”Wermland” är också värd att nämnas som något riktigt bra.

Godaste skådisen: Det priset ger jag till Rolf Lassgård. För att han nästan direkt tackade ja till att medverka på en föreställning för att samla in pengar till de hemlösa. Och det var inte bara det att han var med, han gjorde sitt framträdande oerhört bra. Tack för storheter som Lassgård, med hjärtat på rätt ställe.

Största konsertbesvikelse: Di Levas show på Spegeln. Och nej, jag vet, det var ingen renodlad konsert. Absolut inte. Men lite fnittrande och flummande i en fåtöj tycker jag inte är värt att kolla på. Han kan ju så mycket bättre. Hoppas det visas vid Di Levas nästa besök här i Gävle.

Roligaste reportaget: När jag följde Alice Svensson under en hel dag på Idol. Jag är fascinerad av tv-inspelningar och det triggar alltid igång en särskild nerv hos mig. Och särskilt kul känns det att ha gjort reportaget nu när vår kära Alice gick så långt.

En positiv läsupptäckt: Den här boken är långt ifrån ny, tvärt om. Men jag kom över den först nu i december, Charlotta Cederlöfs ”Tusen år och två minuter”. Boken är en samling poetiska betraktelser som skapar många starka bilder och känslor. Jag ser fram emot att nu ta tag i hennes romaner ”Och likväl rör hon sig” och ”Hello love”.

Hemskaste teaterupplevelse: Lars Norén är visserligen demonernas man. Men någon gräns för mörkrets alla skräckupplevelser borde väl även han ha. Jag gick från ”A la mémoire d´Anna Politkovskaia”, med ett stort håll i mitt hjärta och ett hopp om ingenting.

Den stora juldagsräddaren: DJ Alx som i sista stund styrde upp ett juldagsparty av rang, på Goa Lounge. Juldagen betyder Musikhuset för väldigt många, för alla de klubbfreaks som in i det sista undviker alla större kommersiella nattklubbar. I år fick det inte äga rum någon juldagsklubb där. Förvirring utbröt. Men till slut så blev det ändå klubbigt och kärvänligt! Som det ska va på en juldag!

Årets debatt: Är det potthål eller kultur vi ska satsa på? Ingen vet och ingen vet vad som kommer att hända med kultursatsningarna nu, efter att kulturhuvudstadsprojektet är avslutat för vår del. Satsning? Kultur? Vad är Gävle för stad egentligen? Nu har vi inte ens en bock! För bocken är väl det enda vi är kända för? Och så hockey. Eller hur var det nu?

Årets påhopp: En illvillig och omogen GD-läsare skrev ett aggressivt mejl till mig där han sa att han tyckte att jag var så ful att han satte kaffet i halsen varje morgon han tvingades se mig i tidningen. Det tackar jag för! Det är sådana som denna man som gör att jag får kraft och inspiration! Så hämta haklappen, för jag tänker då inte sluta skriva!

MARIE BJÖRK

Krönikör på GD Nöje

bjork.m@hotmail.com

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons