Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Nu har han händerna fulla

/

Han kom till Gävle med smältvattnet på våren, 17 år gammal, från Bjuråker i Hälsingland. I Strömsbro hade han en farbror som var änkling med tre söner. Där fick han bo den första tiden. Han kom en söndagskväll.På måndag morgon hade han redan fått jobb.

I dag är han pensionär. Han tar inte ut någon lön och på så sätt belastar företaget. Istället lever han på den pensionsförsäkring som han började spara till som 27-åring. Men jobbar gör han, runt 10-11 timmar om dagen. Och det är litet, med hans egna mått mätt.
Inom företagarvärlden i Gävle är Sören Thyr minst sagt respekterad. Han är företagsledaren som har total koll på sin verksamhet och som själv hoppar in och kör truck när det behövs. Det är förresten det bästa han vet och något han aldrig tröttnar på.

Vilken är din bakgrund?

- Jag växte upp med tre syskon i Bjuråker där far och mor hade jordbruk. Men mamma var sjuk och dog när hon var 40 år, då var jag 18. Pappa måste göra sig av med jordbruket och jobba i skogen. Det gjorde jag också men jag tyckte inte om det. Det var väldigt många hälsingar som flyttade till Gävle i början av 60-talet för att få jobb. Jag började på ett tryckeri, men det var dåligt betalt så efter sex månader började jag köra truck på SJ vagnverkstad - och det gör jag än i dag.

Nu har du byggt upp en stor verksamhet?
- Ja, tänker man efter så är det så. Men så tänker jag aldrig. Efter tre år på SJ började jag köra truck åt Elensjö som höll till på första Magasinsgatan.
Jag jobbade där i tio år och de sista två-tre åren gick jag och funderade på att dra igång något själv. Det var där jag fick idén att ha både truckar och magasinslokaler. Det är det jag levt på hela livet.

Var det ett stort steg?
- Ja, jag kunde knappt sova. Niklas var ett år, Jörgen fyra och Ingela fem. Min fru var hemmafru även då. Och hos Elensjö visste jag vilken lön jag hade. Jag tjänade inte dåligt för jag hade så mycket timmar. Jag jobbade i genomsnitt 130 timmar på en tvåveckorsperiod, som mest upp till 185 timmar. Min fru sa ifrån, men det har hon gjort hela livet. Jag ville prova och kunde inte släppa tanken. Men nog var man ängslig och orolig.

Hur startade du?
- Jag köpte två gamla truckar. En som reserv om det blev punktering eller så. Jag minns att jag lånade pengar av min syster till en av truckarna, 15 000 kronor om jag inte minns fel. Det kostar ett par gafflar i dag och en ny truck runt 1,5 miljoner.
När jag berättade för kunder att jag hade öppnat eget var det som att öppna en dammlucka. Jag höll på att jobba ihjäl mig. Och sen plockade jag in kille efter kille. Det är det som är Truckcentralen. I dag är det 100 man.

Det är både företagare och anställda?
- Ja, det är det som är så roligt. För 30 år sedan gav jag mig sjutton på att jag inte skulle ha några anställda. Men jag lärde mig också att man inte ska vara sämre karl än att man kan ändra sig. Jag tog in många killar och gjorde dom till egna företagare. Ibland fick dom matpengar av mig så att dom kunde betala av på trucken. Sen måste vi ha anställda också. I dag är vi 40 medlemmar och tillsammans har vi 60 anställda. Det är en jävla bra kombination. Egna företagare är alltid litet mer hungriga än anställda och det smittar av sig på dom anställda.

Kan det finnas så mycket jobb?
- Jodå. Och vi har inte bara truckar utan även 45 bilar och så är det lastmaskiner. Och en del av mina gubbar går på industrin som baxare och dom jobben bara ökar. Det beror på att Korsnäs skickar hem sina baxare och sina verkstadskillar och lejer istället. Det ger oss mer jobb.

Det är det som kallas out-sourcing.
- Ja, och det är bra för mig. Men jag håller en fruktansvärd service dygnet runt, året om. Dom kan ringa mitt i natten om en motor brunnit och då ska dom ha hjälp. Vi är där inom en och en halv timme.

Du kör truck själv.
- Ja, jag körde senast i dag på morgonen. Men de senaste fem-tio åren har jag jobbat litet mot tidigare och jag har fyra barn som jobbar i firman. Ingela, den äldsta, sköter all bokföring. Jörgen har tagit över mycket efter mig och även Niklas, som sköter ett par stora kaffelager och även körde taxi när vi hade egna bilar. Fredde är bara 20 år men han jobbar också. Det är bara Pernilla som inte är med. Hon jobbar med barn och älskar det.

Hur träffade du din fru?
- Efter sex månader hos farbror fick jag och en kompis hyra en sommarstuga i Forsby. Där bodde jag i tre år. Min fru är från Forsby och vi träffades när hon kom ner och städade åt oss i sommarstugan. Nu har vi varit ihop i 40 år. Vi gifte oss 1965.

Hon har stått för markservicen?
- Så är det. Och därför har jag kunnat hålla på och jobba. När ungarna var små hände det att jag inte såg dom vakna förrän på helgen. Dom sov när jag for och sov när jag kom hem. Då jobbade jag 18-20 timmar dygn efter dygn och ibland kunde jag hoppa över att sova och körde ett dygn till. Det skulle jag inte orka i dag. Men då var man ung.

Vad sa barnen när dom aldrig såg dig?
- Den enda som sagt något är Niklas. Han var mellanbarn. Han har klagat över att jag aldrig var hemma när han spelade fotboll.

Vilken var din drivkraft?
- Nummer ett, när kunden ringde skulle han ha hjälp. Det är det jag levt på hela livet, att ha service till en massa företag. Sen tyckte jag om att jobba. Jag brukar säga att har man arbetsglädje är halva jobbet gjort. Sen, i tredje hand, man hade betalt också. Men det var inte kronor och ören i första hand. Det viktigaste var att hjälpa kunden och då visste man att han i regel återkom.

Vad betyder pengar för dig?
- Jag har klarat mig själv sen jag var 13 år och jag har alltid jobbat. När jag hade semester på SJ gick jag till Bockens och körde lastbil. Efter semestern hade mina kompisar inte ens en 50-öring. Men det hade jag, så visst är det bra att ha pengar. Men jag är inte pryltokig.

Du hinner väl inte göra av med några?
- Jodå. De senaste tio åren har jag i alla fall haft ett par veckors semester på sommaren. Då åker vi ut med husvagn, hela familjen. Gärna till High Chaparral. Det gillar både jag och ungarna och jag beundrar Big Bengt. Det är en sagolik människa som skapat jobb åt många. Vi tar också husvagnen och sticker iväg över helger. Senast var vi till marknaden i Rättvik.
På vintern åker jag till fjällen och kör skoter. På hösten brukar vi åka utomlands en vecka, till Cypern eller Kanarieöarna. I år har vi bokat in en resa mellan jul och nyår.
Jag fyller ju 60 år på Menlösa barns dag och i år kan vi vara tillsammans hela familjen. Vi blir 17 personer.

Vad betyder barnbarnen för dig?
- Jag älskar barnbarnen. De är det bästa jag vet. Man tar igen på barnbarnen. De bor i Björke och Oppala så på vägen hem kan jag hälsa på alla sex. Jag har alltid tyckt om barn men det här är speciellt. När dom kommer springande mot en är det bara så helt sagolikt.

Vad är du nöjd med?
- Jag är nöjd med det mesta. Men sen skulle jag kunna sitta och gnälla över petitesser, till exempel om lastbilar är dåligt tvättade. Men det gör jag inte.

Hur är du som arbetsledare?
- Det skulle du fråga pojkarna om. Men jag har aldrig på alla dessa år haft en dispyt eller konflikt med mina anställda. Jag är med mina grabbar och vet i stort vad varenda en gör. Jämt. Och jag har själv varit på alla jobb och vet vad det handlar om. Dom har inte skällt på mig och inte klagat. Jag tycker det är viktigt att se sina anställda som medarbetare, inte motarbetare. Då gör dom också sitt bästa. Det är egentligen en enkel filosofi.

Hur har du klarat hälsan?
- Jag har aldrig varit sjukskriven, även om jag haft mina krämpor ibland, men det har inte gått att stanna hemma för det. Jag har rökt hela mitt liv, men det håller jag på att lägga av med.
Jag fick socker för tre år sedan när snöstormen gick som värst. Då rasade taket ner över ett kaffemagasin. Där stod det 3 800 pallar med julkaffe som skulle ut veckan efter. Då bodde jag där i 14 dygn och plockade fram pallarna. Det var då sockret bröt ut och då var jag dålig. Då gick jag ner tio kilo och det har jag lyckats hålla. Nu har jag varken tabletter eller sprutor. Allt är bra.

Hur går det med konjunkturen?
- Om dom inte får fart på 3G tror jag att det blir bekymmersamt. Men så länge våra basindustrier som Korsnäs, Stora och Norrsundet mullrar och går - så länge kommer det att finnas jobb. Man får vara glad att dom inte har stora svängningar. Det jag också lärt mig är att man inte ska ha alla ägg i samma påse.
KERSTIN MONK
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons