Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu slipper han ladda inför bokrean

/

Sannolikt har Björn Hallberg sålt sin sista kasse reaböcker.
Familjeföretaget, Hallbergs bokhandel, som Nalle tog över från sin pappa, får ny ägare den 1 maj. Då tar Akademibokhandeln över.

Annons
Det är naturligtvis en stor omställning för honom. Både positiv och negativ. Nu får han till exempel för första gången i sitt liv semester på sommaren. Tidigare har personalens önskemål gått före hans egna och därför har han aldrig tagit semester då.
Nu kan han och hustru Ingegerd stanna en dag extra i Sundborn, där de alltid firar midsommar. Sundborn är Ingegerds hemtrakter och där har de sommarställe. Nu behöver han inte jäkta hem på midsommardagen för att vara i affären dagen efter.
Men visst är han rädd att det kommer att kännas tomt och konstigt när hösten närmar sig och han inte längre behöver tänka på att ladda upp inför julförsäljningen.

Jag trodde att Björn Hallberg alltid jobbat med bokhandeln, familjeföretaget med inte bara pappa Gustaf utan även syster Kickan, som gick i pension för ett par år sedan.
Men när Björn steg av tåget i Gävle efter att ha gjort lumpen och tagit motsvarigheten till handelsstudenten i Stockholm, efter att ha tagit studentexamen på latinlinjen i Gävle, hade han helt andra planer.
Han ringde till Korsnäs och erbjöd sina tjänster.
Och fick anställning direkt.
Litet rädd var han inför hur pappa skulle hantera den situationen. Pappan hade ju räknat med Björn i firman. Hans kommentar blev dock litet oväntad. Stolt över sonen bad han honom betänka att han hade blivit brukstjänsteman, minsann.

I tolv år var Björn tjänstemän vid Korsnäs. Den senaste fyra åren var han chef för kontoret i London. Det var när 60-talet svängde som allra mest och London var den hetaste grytan. "Keep swinging", sa folk till varann när de möttes eller skiljdes. Björn var ungkarl, spelade golf och deltog med liv och lust i umgängeslivet. Han hade dessutom abonnemang i Royal Festival Hall, för musik har han alltid gillat.
Under de här åren läste han också språk, i ett och ett halvt år under tjänstledighet, först handelsengelska i London följt av handelsfranska i Schweiz. Språk är ett av Nalles stora intressen. I Schweiz blev han förresten bästis med Jan Bernadotte, som gick i samma klass. Personkemin mellan de två stämde, med följd att Nalle fick besöka Jans föräldrar Karin och Lennart Bernadotte på Mainau, rätt ofta. Men det är med största tvekan han berättar om de äventyren. Hustru Ingegerd gillar inte att han gör sig märkvärdig och skrävlar.

År 1968 stod Björn inför ett svårt beslut.
Pappan hade dött, affären gick inte så bra, Lärarnas inköpscentral ville köpa, eller snarare helt enkelt ta över. Skulle han kunna tänka sig att flytta hem till Gävle och ta över?
Nalle hade ju en gång lämnat Gävle, som kändes för trångt för en man som älskade språk, att resa och att vistas i stora världen.
Men visst kom han hem och fick lägga all sin kraft på att få företaget på fötter igen.
Det var flera saker som hände. Kontraktet på butiken vid Stortorget sas upp för huset skulle rivas och Nalle fick flytta lager och butik till andra lokaler, mitt emot Spegeln. Efter två år skulle även det huset rivas och bokhandeln erbjöds lokaler i nya Flanörhuset. Dit hade man egentligen inte råd att flytta, men hyresvärden fixade inredning och avbetalningskontrakt på tio år. Dessutom en så kallad omsättningshyra, alltså där hyrans storlek hängde ihop med omsättningen.
Det var i den vevan Nalle återupptog sitt intresse för att cykla. Som barn älskade han att cykla, med styret nedfällt i racerställning. Fritidsmagasinet hade tillfälliga lokaler i en barack på Stortorget och där hittade Nalle en racercykel för 350 kronor. Sen började han cykla. Aldrig till jobbet, eftersom han inte ville komma dit i sportkläder, med oljiga byxor och svettig. Däremot långlopp som Vättern runt och Trondheim-Oslo. På de sträckorna är Björn en veteran. Vättern runt har han cyklat 30 gånger, varje år från 1972.
Varje år cyklar han även med Rotarys cykelgrupp. Runt 150 män ses någonstans i Europa och cyklar tillsammans fyra dagar kring Kristi himmelsfärd och har trevligt.

Du växte upp i Gävle som bokhandlarens son. Hur var det?
Jag var förmodligen ganska bortskämd. Jag har haft en trygg och bra uppväxt. Men jag tyckte det var slitigt i skolan. Jag tog studenten efter mycket om och men.

Hur mycket har böcker betytt för dig?
Som ung jag var mycket franskinspirerad. Jag läste allt av Maupassant, Anatole France och Balzac. Jag var fascinerad av existentialismen och tyckte att Juliette Greco var det vackraste som fanns. Jag trodde att jag var konstnärlig. I skolan tyckte jag om att teckna och måla och konst är ett av mina intressen.

Har du någon favoritlitteratur?
På senare tid har jag läst Stig Claesons böcker om 50-talets Paris och även Knut Ståhlbergs böcker. Det finns bokhandlare som läser betydligt mer än jag. Jag är periodare och när jag väl kommer igång kan jag läsa flera böcker på raken. Jag är ingen stor älskare av deckare. Jag gillar Agatha Christie men moderna kvinnliga deckarförfattare har många adjektiv i sina böcker. Det är för mycket runt själva handling.

Vad är tjusningen med att vara bokhandlare?
Alla de människor jag träffat, både kunder och författare. Förra sommaren kom det in ett äldre par i regnrockar och packning. De pratade tyska och skulle ha Jonas Gardells böcker. De hade läst "Passionen" och tyckte den var fantastisk och förstod inte hur han kunde skriva som han gjorde. De köpte hela traven men ville ha böckerna hemskickade, eftersom de cyklade. Han var 71 och hon 77 år. Det visade sig att han hade gått i skola i Sverige och tagit studenten i Stockholm. Han hade varit fängelsepräst i Berlin. Vi fick ett väldigt givande dag tillsammans och sedan dess har vi haft kontakt. Han har hjälpt mig att skaffa tyska böcker och nu senaste skickade jag honom Gardells senaste, som en gåva.
En annan gång kom det en ung fransman in i butiken och skulle ha en kustkarta. Han paddlade längs kusten. Kartan kostade 120 spänn och det tyckte han var för mycket, eftersom hans dagsbudget var 250 kronor. Han fick kartan gratis mot att han skickade vykort för att berätta om han kom fram. Efter ett par timmar kom hans söta flickvän in och tackade för kartan och vykort fick jag efter ett tag från Frankrike.

Du är visst road av mat och dryck!
Ja, mycket road. Ungefär 25 år tillbaka i tiden kan jag tala om exakt vad jag har ätit vid minnesvärda middagar. Min hustru är väldigt duktig på att laga husmanskost. Det är inte jag. Men vi hjälps åt hemma i köket. Vi har ett rum fullt med kokböcker. Samlingen är enorm. Men den bok jag alltid återkommer till är Bonniers kokbok, till grundrecepten. Därifrån kan man utveckla maträtterna och sätta smak, spetsa till så att det blir gott.

Hur träffade du din fru?

Vi träffades av en slump, på CH. Det var nästan omgående när jag kom hem från London. Hon frågade vad jag gjorde och när hon fick höra att jag var nybliven bokhandlare, då sa det klick. Hon är nämligen enorm på att läsa böcker och har alltid flera på gång. Hon läser en bok om dagen.
Hon var förskollärare och när vi fick Henrik var hon hemma ett år. När hon sen skulle börja jobba igen fick hon inte ha Henrik i sin klass, och då gick hon inte tillbaks. I den vevan skötte en gammal moster faktureringen. Den sysslan fick Ingegerd ta över så hela familjen har varit engagerad i företaget. Nu får vi båda gå hem och gnata på varandra. Men vi har varit sams i 32 år och har rest väldigt mycket tillsammans. Madagaskar runt var nog den mest spännande resan men vi har rest jorden runt också, med ett gäng från Gävle.

Vad händer med Henrik nu?
Han blir anställd i Akademibokhandeln men blir ekonomiskt ganska oberoende, tack vare att vi säljer företaget. Nu slipper han ha mig över sig och kan bilda sitt eget liv. Det blir nog ganska bra när han upptäcker att jag inte är där hela tiden.

Ska du skriva dina memoarer nu?
Nja. Då skulle det vara anonymt, med en spökskrivare. Jag har ju varit med om en hel del och när man är ute och reser är det så mycket enklare att komma nära folk om man kan litet språk. Det är ju många äldre som aldrig fick lära språk och de drar sig för att åka på resor. Med ungdomen är det helt annorlunda. Vi träffar på back packers överallt. För mig var det unikt att åka till Tyskland på skolungdomsutbyte 1950. Jag var nog en av de första som gjorde det. Och nu har jag fått kontakt igen med killen som jag hade utbyte med. Han bor fortfarande i Trier och är gammal pensionerad domare. Sen sex år tillbaka träffas vi varje år. Vi har känt varann i 53 år nu.

Vad ska bli skönt att slippa, nu när du säljer?
Att driva ett företag är inte bara en dans på rosor. Det uppstår ideliga problem, ekonomiska eller med personalen kanske. Det är alltid planering, som inför en bokrea och då sover man inte på nätterna. Man står och faller med sitt eget företag. Det måste ju funka. När det gör det, då får man en endorfinkick, som efter ett tävlingslopp på cykel. Då känns det skönt i kroppen. Men det är många plågsamma nätter att vara företagare. Man har ansvar, både för personal och kunder. Och ansvaret blev ännu större när jag blev ensam bokhandlare i stan. Vi har lagt oss vinn om att vara det bästa man kan få och det har vi lyckats ganska bra med.

Vad var det som gjorde att du inte ville bli bokhandlare, då när du kom från Stockholm?
Jag kunde inte se mig gå under min pappa och vid min syster och jobba. Det hade aldrig fungerat. Jag vet att jag har en stark höger hjärnhalva, genom att ha testat mig. Det betyder att jag vill skapa saker själv, att jag är ganska kreativ. Och det kan man bara vara som chef.

Du är våg!
Ja, och jag älskar konst och samlar bland annat på Hofmålare Carlsson och Pär Lindblad. Jag vill gärna ha konst omkring mig. Jag är också diplomatisk men jag tycker inte om konflikter. Jag drar mig hellre undan och det gör att man har problemen med sig hem istället. Och det kan vara väldigt tungt. Det är nog det svåraste i arbetet.
Men vågar har även tur med pengar och det har jag upplevt i mitt liv. Jag har haft tur med min utbildning och sen har det rullat på. Jag har till och med vunnit 100 000 kronor på en trisslott.

KERSTIN MONK
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Annons
Annons
Annons