Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

...och Madde, nummer 200

/

Madde vågar aldrig sova naken på hotell. Hon tar alltid på sig pyjamasen. Det berättar hon och skrattar på sitt typiska sätt, högt och glatt. Anledningen? Den avslöjar jag längre fram.

Annons
Vi ses hemma hos Madde i hennes sparsmakat möblerade lägenhet i Gävle.
I gästrummet är det knökfullt. Där trängs väskan med kläder med ett antal golfbagar och golfklubbor.
Dagen efter tar Madde flyget till Australien för att inleda årets säsong, först med en träningsvecka och sedan tre tävlingar. I sällskap har hon sin sambo Rickard. Bäst så. Hon blir borta i fem veckor och att resa med Rickard är mycket trevligare än alla långa tävlingsresor som hon oftast gör ensam.
I Australien finns redan mamma och pappa och storebror Peter på plats. Hela familjen är ju i golfbranschen. Pappa Olle har tränat båda sin barn till elitklass.

Anledningen till att vi har stämt träff är att Marlene Hedblom har provat på en ny roll i teveserien "Golfresan" för TV3. Programmen sänds på söndagar och går i repris flera gånger under följande vecka.

Varför blev det teve?
- Jag blev uppringd i juni av min sponsor som undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp i ett teve-program. Det var perfekt tajming för just då var jag fruktansvärt trött på golfen, efter alla skador, allt skit. Jag hade inte huvudet med mig då i början av säsongen. Så jag tänkte, så skönt att få göra något annat. Jag åkte och provfilmade och var så nervös att jag höll på att äta upp kameran. Men det gick. Jag fick göra ett reportage och fattade inte att det skulle sändas. Men det gjorde det, häromveckan, från Smådalarö.

Vad går programmet ut på?
- Jag har åkt till en massa ställen över hela världen och testat golfbanor. Jag är väl inte en sån som blir helt till mig över golfbanor, men jag gillar hotell och har fått se många helt fantastiska. Jag har fått göra saker som man annars varken har tid eller råd till som att åka helikopter. I Idre fick jag gå i en bana i trädtopparna. Jag som är så grymt höjdrädd, men det var bara att kliva upp...

Kan du tänka dig en karriär som programledare på teve?
- Jag vet faktiskt inte. Jag måste jobba mer för att veta. Det är så mycket annat jag skulle vilja göra. Men jag skulle inte tacka ja till program som "Så ska det låta". Det skulle jag inte klara av.

Brukar du kolla reseprogram?
- Nej, och när jag fick det här uppdraget tyckte jag inte att det var någon idé. Det var bättre att köra sin egen grej, vara sig själv.

Fick du bra betalt?
- Inte speciellt. Man kan ju inte kräva några jättesummor när man inte har gjort något innan. Det var helt okej och för mig var det bra att få veta att man kan göra något annat än bara golf. Det var dilemmat i somras. Jag var så dålig och kände mig värdelös. Då var det skönt att bevisa för mig själv att jag klarade av att göra tio teve-program.

Hur länge har du varit golfproffs?
- Sen 1996. Jag fick Europatourkortet 1997 och det var egentligen då jag började träna och tycka det var kul. Tidigare var det roligare att vara med kompisarna. Nu finns det inget bättre än att tävla. Det är det absolut roligaste jag vet. Sen hade det nog inte spelat någon roll om jag hade blivit skidåkare eller tennisspelare.
Men golf har sin charm. När man står på första tee och känner adrenalinet och tänker att man kan slå bollen rätt in i skogen och göra bort sig inför alla människor. Med golf vet man aldrig. Det är en lurig sport. Själv hade jag nog valt tennis. Där är det bara att springa och hålla på.

Så det är pappa och Peters fel att det blev golf?
- Helt klart. Dom peppade mig inte tillräckligt när jag spelade tennis.

Du är utbildad undersköterska.
- Ja, och jag har jobbat ett år. Jag vet inte varför för jag skulle aldrig kunna jobba på sjukhus. Jag är alldeles för känslig och skulle bara börja gråta varje dag.
Däremot skulle jag vilja jobba med äldre om dom höjde lönerna för det är för dåligt betalt. Jag älskar äldre människor och skulle kunna tänka mig att öppna ett ålderdomshem i Bönan.

Vad är det för skador du haft?
- Jag har haft ont i ryggen och hela vänster sida, armen, handen, foten. Det har varit någonting hela tiden. Ryggen var värst. När jag skulle åka till Stockholm fick jag stanna bilen hundra gånger för det gjorde så ont ner i benet. Det berodde nog på att jag hade en inflammation i ryggen. Jag har varit hos miljarder läkare. Och nu, efteråt, tror jag att det kanske bara var stress alltihop.

Du är okej nu?
- Ja, jag känner ingenting. Jag tror att jag hade stressat och tränat för mycket. Jag hade ett snack med Håkan Kihlström här i Gävle och han hjälpte mig mycket. Ibland säger folk saker i rätt ögonblick och det gjorde han. Han frågade till exempel hur länge jag hade tänkt spela. Två år svarade jag, sen vill jag få familj och då måste jag sluta spela. Men det behöver jag ju inte! Min kille kan ju vara hemma. Det står ju inte i några papper att jag måste vara hemma, bara för att jag är tjej. När jag insåg att jag kunde fortsätta, då släppte det. Sen började jag spela bra igen.
Jag har aldrig sett fram emot en säsong som inför den här. Jag kommer att förbereda mig så bra jag kan och vinner jag ingen tävling så tänker jag inte gräva ner mig som jag gjorde förra året.

Hur är det för tjejer jämfört med killar i golf?
- Det är mycket lättare för oss. Konkurrensen är inte lika hård. Men det är totalt värdelöst med pengar för tjejer i Europa. I USA däremot är det helt okej. Jag har under de här åren spelat in 1,3 miljoner och det är åt helvete för litet. Men det har gått runt, tack vare mina sponsorer. Men jag har inte blivit någon fet miljonärska.

Vad betyder pengar för dig?
- I samband med teve-serien var jag hos Jesper Parnevik i USA och såg hur dom lever. De har fruktansvärt med pengar och det skulle inte passa mig. Jag har det bra och blir glad om jag kan gå och köpa en tröja, små grejer. Jag skulle inte passa som miljonärska, tror jag. Jag skulle nog ge bort alla mina pengar.
Men det är klart, när man har golf som sport har pengar tyvärr stor betydelse för att man ska nå framgång. Det är tråkigt att det ska behöva vara så.

Du har haft synpunkter på att manliga golfare klär sig töntigt.
- Vi tjejer har fått så mycket skit jämt, att vi är fula och tjocka. Det är konstigt att dom gnäller på oss när killarna ser ut som dom gör. De är mycket mer färglösa än vad vi är.
Om golf ska växa som sport skulle det betyda mycket om vi kunde visa mer känslor på banan, både bli förbannade och glada och prata med publiken istället för att gå omkring med tunnelseende. Det behövs om vi ska få bort stämpeln att golf är en töntsport.

Och kläderna betyder mycket?
- Tyvärr lever vi i en värld där utseendet betyder alldeles för mycket. Men vi tjejer har problem med vår tour. Vi har tappat massor med tävlingar. Det var 27 när jag började. Nu är det 15. Killarna spelar 30 tävlingar. Och då kanske man måste tänka till litet och det har tjejerna gjort. Till och med Annika Sörenstam har tajtare shorts, inskurna pikétröjor och röda skor.

Hur klär du dig?
- Jag är också för tråkig och skulle behöva ändra på mig. Jag tycker om sportiga kläder som är sköna och behagliga. Men det är också viktigt att vara glad och positiv på banan.

Vad gör du om fem år?
- Då har jag just slutat spela golf men jag har inte den blekaste aning om vad jag gör. Jag kommer att bo i Gävle. Det finns inget bättre ställe. Det är perfekt, lagom stort, här är alla kompisar och de betyder fruktansvärt mycket, och min familj, brorsan och hans familj, mina föräldrar. Det enda som skulle kunna vara bättre är fler bra restauranger. Nu är det bara Matildas och Helt Enkelt, sen är det bara kinarestauranger. Varför finns det ingen italiensk? Jag skulle kunna tänka mig att öppna en liten restaurang. Inte jobba där, men äga en.
Sen skulle jag önska att Brynäs spelar bättre.

Du är mycket ute och reser. Hur är det?
- I början var det ensamt. Jag hade fruktansvärd hemlängtan. Jag hade inte tävlat som ung och kände ingen. Men sen har jag delat rum med Linda Eriksson från Karlstad. Tyvärr tappade hon kortet i år så nu ska jag försöka bo ensam.
Men jag går i sömnen. Om jag inte hade hållit på som jag gör, dessutom är jag fruktansvärt mörkrädd, så hade jag nog bott själv. Men tyvärr springer jag omkring i sömnen och då kanske jag vaknar i korridoren och det skulle kännas litet jobbigt om jag inte hade pyjamas på mig.
Jag gör allt möjligt i sömnen. Oftast springer jag och tror att det brinner. Och jag skriker och ser i syne. En gång slog jag sönder en tavla hos en kompis. Det var det värsta hittills. Jag sov i en bäddsoffa och drömde att någon retade mig med golfklubbor. Jag vaknade när jag höll på att sopa till den personen och då var det för sent. Jag kunde inte stoppa handen så tavlan ramlade ner och jag skar mig i fingret. Det var otroligt pinsamt.
Första gången jag gick i sömnen var jag på väg över balkongräcket i Sätra när mamma stoppade mig. Då var jag kanske 15 år.

Du har inte vunnit någon tävling än. Hur firar du första vinsten?
- Med min bror och hans fru Anna. Det beror på vilken tävling det blir. Blir det British Open - då jädrar....

Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Annons
Annons
Annons