Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ohoj, Europa!

+
Läs senare
/

Det var när hans särbo Karin gick bort för tre år sedan som Kurt Tomas Andersson började göra riktigt långa cykelturer. Den 21:a resan avslutade han i mitten av oktober. Då hade han varit ute sedan 28 april och hunnit cykla inte mindre än 1007 mil.

Den här gången var målet för hans resa den välkända pilgrimsleden till Santiago de Compostela, som han följde från den riktiga ursprungsplatsen, den gamla staden Le Puy i Frankrike. Leden är 160 mil lång, varav hälften i Frankrike och hälften i Spanien.
Där har pilgrimer trampat och gått sedan 900-talet. Numera är de 100 000 som varje år går, cyklar eller rider längs leden.

Hur kom det sig att du började cykla?
- Av en tillfällighet. Jag fick min bil stulen 1982 precis till semestern och då sa min Karin, du ska inte bara gå hemma här och vänta på att polisen ska ringa om bilen. Ta cykeln istället och åk en sväng. Vi hade inte semester samtidigt det året. Jag tyckte inte att det lät något vidare, men hur som helst, jag tog min gamla oväxlade cykel, lånade tält och cykelväskor och stack iväg. Och på den vägen är det.

Vart cyklade du då?
- Bland annat till Avesta och runt i Västmanland. Jag var ute en vecka och fast det var fruntimmersveckan var vädret fantastiskt. Och jag blev biten. Jag tyckte att jag hann så långt och jag träffade så mycket trevligt folk. Året därpå var jag ute i 14 dagar och sen har det snurrat på. Mest har jag cyklat i Sverige men även i Norge en hel del, till Nordkap och Kirkenes och i Finland ett par svängar.

Sen har det blivit allt längre turer.
- Ja, först Danmark och Tyskland. För tre år sedan cyklade jag till Budapest och förra året till Rom. Och i år det som tyskarna kallar Jakobsweg. Där känner alla till leden men här i Sverige är den nog inte så känd, fast Shirley MacLaine har skrivit en bok om den som jag har läst.

Kände du igen dig i hennes bok?
- Ja, beskrivningen av leden är rätt bra, men hennes drömmar hade jag svårt för.

Fick du med dig Karin på dina cykelturer?
- Nej, vi cyklade bara här omkring på kvällar och så. Hon tyckte att långfärder skulle bli för arbetsamt. Men jag tycker inte att det är speciellt jobbigt, bara roligt. Jag tycker det är lämpligt för äldre att cykla. Men behöver ju inte vara borta ett halvår. Det räcker med ett par veckor och det är inte speciellt ansträngande. Inom ingen annan motionsform får man upp konditionen så snabbt och det är vetenskapligt bevisat att man inte får skador, om man inte kör omkull. Det belastar knän och leder mindre än om man skulle gå.

Hur långa etapper cyklar du?

- Runt tio mil. Det kan variera från 6 till 13 beroende på sevärdheter längs vägen.

Vad får dig att välja resmål?
- Det kan vara tillfälligheter. I fjol, när jag var på väg till Rom, träffade jag fyra tyska cyklister som skulle till Santiago och då blev jag intresserad. Nu har någon undrat om jag efter Rom och Santiago ska cykla till Jerusalem. Det ska jag inte. Däremot skulle jag vilja cykla i England, Skottland och Irland, så om jag får behålla hälsan är det målet för nästa resa.

Hur gick den senaste resan?
- Jag började här hemma och cyklade till Göteborg där jag tog färjan till Kiel och sen vidare till Bayern där jag har vänner. Men där råkade jag bli sjuk. Jag fick ett njurstensanfall och hamnade på sjukhus i två veckor. Det var väldigt fin vård. Personalen hade tid och det var ingen överbeläggning. Jag blev ordentligt undersökt innan de släppte iväg mig. Och det kostade inget heller. Jag behövde bara visa papperet från Försäkringskassan.
Efter det stannade jag ytterligare en vecka hos min kompis och provade med att cykla några vändor innan jag gav mig iväg, mot Strasbourg och in i Frankrike, till Colmar, Dijon, Taizé. Jag låg över en natt hos brödraskapet i Taizé, trots att de egentligen inte tar emot tillfälliga besökare. Men jag sa till munken att pilgrimsleden ju går intill Taizé. Det var bara naturligt att jag skulle söka mig dit. Vad skulle han säga? Jag låste den stackarn och en natt fick jag stanna.
Det var intressant att sätta sig in i deras tankar, att alla trosinriktningar inom kristendomen är välkomna, katoliker som protestanter. Det var 600 svenska ungdomar där och jag träffade en hel del av dem.

Och därifrån?
- På vägen utanför Taizé var det förresten två män som vandrade med stavar som ropade till mig. Det visade sig att vi hade träffats året innan i Verona och bott på samma vandrarhem. De kände igen mig.
Jag fortsatte till Lyon och Le Puy. Därifrån kom den första pilgrimen som inte var spanjor, en munk som gick leden år 950. Därifrån är det ganska backigt. Det kan vara en mil uppför.
Det var väldigt trevligt att cykla för alla var så otroligt gästvänliga. Vi tror att fransmän är litet märkvärdiga och det kan jag nog tycka att de är i norra Frankrike och i turistorter. Men kommer man in i landet är de fantastiskt hjälpsamma trots att jag inte kan franska. De är hjälpsamma i Spanien också.

Vilka språk talar du?
- Varken franska eller spanska, bara väldigt knagglig engelska och hygglig tyska som jag lärt genom att gå ett par kurser men framför allt har jag lärt mig tyska på plats. Jag har fått goda vänner och umgås i familj. Då blir det mycket lättare.

Hur bor du?
- På vandrarhem, privatrum, billiga gasthaus. Men när man färdas längs Jakobsvägen får man bo i speciella härbärgen. Och man får stämplar i ett respass. De behövs för att man sedan ska få intyget i Santiago att man har gått hela leden.
I Frankrike var härbärgena i princip gratis och ibland fick man även middag och frukost. Men man förväntades lämna en slant i en bössa. Det var ofta rejäla middagar med tre rätter och ost. Och vin ibland. I Spanien kostade det runt tre euro, men där fanns det ingen mat men ofta ett kök där man kan laga sin mat, vilket väldigt många pilgrimer gör. De kan gå i tre månader och det kostar ju. Man träffar förresten väldigt många trevliga människor längs leden.

En pilgrimsväg går man väl av religiösa skäl?
- Inte alla, men många. När man kommer till första klostret får man redogöra för varför man gör resan och då kan man pricka i religiösa, historiska, kulturella eller sportsliga skäl. Jag prickade i historiska och kulturella. Det är mitt intresse för historia som gör att jag åker på sådana ställen och längs den här leden finns det historia överallt. Varje byggnad är gammal. Många broar byggdes av munkar enbart för pilgrimerna. Och där har folk gått i över tusen år. Det är otroligt. Under medeltiden var det 30 000 människor om året som gick där.

Har du varit med om några äventyr?
- Nej, inga direkta strapatser. Det är tätt mellan härbärgena och är det fullt är det lätt om man har cykel att åka vidare till nästa som ligger 4-5 km längre fram.
I början av leden kom jag en söndag till ett ställe där man firade pilgrimernas dag och bjöd på middag på härbärget. Då fick jag ligga i en skola. Problemet var bara att jag inte hade hunnit köpa liggunderlag, men det fick jag låna av en kille. Man hjälper varann längs vägen och man umgås. Det spelar ingen roll vilken ålder man har. Alla har samma mål och försöker hjälpa varann.

Vad har du för cykel?
- En trekking-cykel. Man kan inte ha tävlingscykel. Det är för skakigt när man hänger på packningar. Jag har ju väskor både fram och bak, med kläder och grejer till cykeln. Jag fick bara två punkteringar och det var mitt eget fel, för jag åkte för länge på däcken. Man måste ju byta däck när man cyklar så långt.

Har du råkat ut för något missöde?
- Visst har det hänt saker och ting. Men jag har aldrig blivit rånad eller så. I år, i Italien, blev jag inblandad i en olycka med skoter. Jag blev påkörd och hamnade på sjukhus, men det var inget farligt. Jag stukade axeln men fick inget brutet. Jag har ingen brådska. Jag är ingen sportig typ som ska slå rekord utan en semestercyklist som gillar att titta på allt vackert och träffa trevliga människor. Kyrkor, slott och befästningar finns det hur många som helst i alla gamla städer.

Italien? Jag trodde du cyklade till Frankrike?
- Jo, men på vägen tillbaka cyklade jag upp till spanska kusten, till Biarritz, som är fantastiskt vackert. Sen följde jag Pyrenéerna in i Frankrike, till Medelhavet och cyklade längs Rivieran in i Italien. Men efter vurpan tog jag cykeln på tåget till Bayern och fick massage av min gode vän. Sen cyklade jag från Donaus källa till Wien och litet runt omkring.
Jag har flera favoriter, som Rothenburg ob der Tauber och Dinkelsbühl i Tyskland. Charmiga städer med korsvirkeshus och massor av turister, mest japaner tycks det.

Vad har du för budget?
- Ja, vad ska jag säga? Jag måste ju räkna med kostnader hemma, för hyran. Det är dyrt att äta ute, som jag gör. Och för att man ska orka måste jag äta meny både till lunch och middag. Bara pensionen räcker inte. Jag måste skjuta till av andra pengar, men det är det värt. Man får ut så enormt mycket av sådana här upplevelser. Och när jag är hemma lever jag på sparlåga.

Vad gör du på vintern?
- Jobbar med bilder. Nu har jag 500 diabilder från den här resan och håller på att sammanställa ett program. Det finns föreningar som vill att jag ska komma och berätta. Och det är bra för då får man piskan på ryggen. Om semesterbilder får ligga tar det inte lång tid innan man har glömt var de är tagna.
Jag har dokumenterat många av resorna på 90-talet och framåt. Och jag skriver dagbok när jag är ute.
Sen börjar jag planera nästa resa. Jag sticker nog i början av maj, beroende på när våren kommer.

Hur hamnade du förresten i Gävle?
- Det fanns inga arbeten i Kramfors. Då jobbade jag i restaurangbranschen och kom till Gefle Vapen som kock. Sen började jag arbeta extra i tamburen, och det visade sig att jag tjänade mer där. Jag var på Bodegan och matsalen på CH. Jag upptäckte att det var ett trevligt yrke när man var ung, men inget att åldras i. Man träffar mycket folk och jag blev bekant med folk på skattemyndigheten och kom dit som vaktmästare 1962. När datorerna kom 1967 behövdes det folk där och på det viset snurrade det på.

Har du dator hemma?
- Nej, jag är hemma så litet och pengarna jag har vill jag lägga ner på resor. För mig är det så värdefullt att få resa. Och efter England funderar jag på att försöka komma till Paris. Det hör ju till allmänbildningen. I Berlin har jag cyklat på Kurfürstendamm bland annat. Det är en fin cykelstad.

Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons