Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Det är att göra det enkelt för sig

+
Läs senare
/
Debatt

Törs politiker inse vad de åstadkommit och åstadkommer? Törs kommuner inse att nationens bästa går före andra kommunala mål? undrar förre rektorn Bo Sundström.

Mikael Lundh, samhällsvetare, beskriver hur elevernas sämre skolresultat till stor del beror på dåliga lärare och dåliga rektorer.

Det är göra det mycket enkelt för sig. Jag har, trots att jag sedan flera år nått åldersgränsen för pensionärer, under drygt ett år vikarierat i grundskolan i Gävle. Jag har mött en annan tillvaro än den jag upplevde som ansvarig för kommunens skolplanearbete i Sandviken de tre första åren på 1990-talet, på Stigslundsskolan och Stenebergskolan som SO-lärare därefter och som rektor på Nynässkolan under senare hälften av decenniet.

Då fanns inte mobilerna medan stationära datorer och internet började användas i begränsad utsträckning. I dag sinkar både mobilerna och elevernas beroende av dem och långsamma bärbara datorer arbetet i klassrummet en hel del. Heder åt Marko Friman i Ockelbo.

Jag har mött kunniga och hängivna kollegor från 1980-talet som nu med gråten i halsen vill lämna lärarjobbet för den administrativa anhopning som Jan Björklunds skolpaket resulterat i och som medfört att lektionsplaneringen blivit lidande.

Jag har mött lärare som sett vårterminen i årskurs sex splittras sönder av nationella prov. En termin då varje lärare vill ge så mycket som möjligt av sig själv till eleverna inför högstadiet.

Jag ser effekterna av den avprofessionalisering av skolans rektorer och lärare som började med Göran Perssons hantering av de reformer om skolan som beslutades av riksdagen 1989-1991.

Jag ser effekterna av den borgerliga regeringen beslut 1992 till att vi nu har det mest långtgående marknadsstyrda skolsystemet i världen tillsammans med Chile och som resulterat i skevheter i elevsammansättningen.

I våra grannländer ser man Sverige som varnande exempel. I USA föreslås mer av grannskapsskolor med den blandning av elever som vi hade tidigare för att rädda den amerikanska demokratiska värdeutvecklingen.

Lundh hänvisar till konsultrapporter att bara 40 procent anser sig ha en bra chef. Även här ser jag effekter av avprofessionaliseringen av skolchefer och skolledare som skett i och med kommunaliseringen. Från att ha haft ett nationellt uppdrag att utveckla unga människor till kunniga och dugliga medborgare där det krävdes gedigna kunskaper från en lärarerfarenhet till att inordnas i en kommunalekonomisk värld där ekonomerna var glada för att kunna spara även på skolan när statsbidragssystemet ändrades.

Alla skolor skulle ha en rektor i början av 1990-talet. När det inte fanns tillräckligt med kvalificerade sökande begränsades kraven till pedagogik erfarenhet. Då fanns det lokala skolpolitiker som hellre såg andra kompetenser hos skolchefer än gedigen skolbakgrund och strategisk skolutvecklingsinriktning. Då fanns det kommunpolitiker som på allvar menade att när nationella mål krockar med de kommunala skall de kommunala gälla.

Jag möter nu mycket mer av vad man i England hade tidigare "name, shame and blame". Pisa-rapporter och rankinglistor publiceras utan att man får det riktiga underlaget för bedömning och på denna information väljer många föräldrar skola i dagens marknadssystem. Nu konstaterar Björklund att Pisa-resultatet är socialdemokratiska regeringars fel.

Med den erfarenhet jag har finns åtskilligt att andra vad som är orsak till mätresultaten. Andra internationella rapporter talar nu ett annat språk. PIAAC mäter vuxnas färdigheter att läsa, räkna, lösa problem. Av 23 länder ligger svenska vuxna över genomsnittet. The Innovation Schoolboard fann att Sverige är bland de tre främsta. Global Innovation Index ger Sverige en andra plats. I GEDI-mätning (www.thegedi.org), där entreprenörskapsförmågan mäts, har Sverige legat bland de fem främsta i flera år.

Vi hade tydligen en bra skola under 1960-70 och 80-talen medan förändringen av styrning och ansvar över skolan fuskades igenom på 1990-talet. Törs politiker inse vad de åstadkommit och åstadkommer? Törs kommuner inse att nationens bästa går före andra kommunala mål?

Törs politiker nu ge rektorer och lärare de mandat som styrningsreformen 1990 gav skolans personal men som de inte tog eller fick ta? Törs regeringen avstå från ett relativt kortsiktigt jobbskatteavdrag för långsiktiga effekter för alla ungdomars utveckling och kommande arbetsinsatser?

Bo Sundström

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons