Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det här är inte värdigt ett välfärdsland

/

Alla ska ha möjlighet att vara delaktiga i samhället oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte, skriver Lars Beckman och Ann- Britt Åsebol.

Annons

LSS har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många personer med svåra funktionsnedsättningar. Ytterst handlar det om att tillförsäkra personer med omfattande och varaktiga stödbehov insatser som de behöver för sitt dagliga liv.

Detta kräver ett stabilt och långsiktigt ansvarstagande från samhällets sida. Runt om i landet kapas nu stödet inom LSS. Det pågår ett välfärdssvek mot alla dem som får sin personliga assistans indragen i regeringens intensiva kostnadsjakt inom LSS.

På 1950-talet placerades barn med funktionshinder på olika institutioner, den tiden vill vi inte ha tillbaka. Trots detta bygger i dag kommuner barnboenden till funktionsnedsatta som fått indragen assistansersättning eller nekar handikappanpassningar av bostäder.

Barn ska få bo hemma hos föräldrar och syskon eller i varje fall i familjemiljö. Inte på en dåtidens intuition. Detta är inte värdigt Sverige som välfärdsnation. Det är en skrämmande utveckling. I Sverige ska alla ha möjlighet att delta i samhället utifrån sina förutsättningar. Inte gömmas och glömmas.

Det har aldrig varit så svårt att få assistansersättning. Enligt Försäkringskassan beror utvecklingen med fler avslag idag främst på domarna i HFD om egenvård (2012) och det femte grundläggande behovet (2015).

Tidigare fick många avslag på grund av domen 2009 om att enbart integritetsnära delar av grundläggande behov ger rätt till assistansersättning. Att äta och andas är och måste vara ett grundläggande behov.

Om det inte går att styra Försäkringskassan via regleringsbrev så borde man förtydliga lagstiftningen – och det borde ske snabbt. Inget annat är rimligt.

Människor far illa medan ingenting händer. Regeringen prioriterar allt annat än de människor som behöver som mest stöd.

Regeringen direktiv till Försäkringskassan, i kombination med snävare tolkning av rättspraxis, har lett till att många har fått neddragen eller helt indragen assistans. Detta skapar naturligtvis en enorm oro för alla dem med omfattande funktionsnedsättningar, samt deras anhöriga.

Funktionshindrade som får sin personliga assistans indragen måste i stället få hjälp från kommunen. Nya siffror från Sveriges kommuner och landsting, SKL, visar att det kommer att kosta 1,5 miljarder extra.

Kostnaderna som sparats i statsbudgeten för assistansen hamnar alltså nu i stället ute på kommunerna. Men det slår väldigt olika, vissa kommuner har inte råd att hjälpa så mycket som lagen kräver. Kvar står människor som nekas hjälp från alla håll.

Man kan mäta ett samhälles anständighet på olika vis. En bra indikator är förhållningssättet till de allra svagaste. Vi kan alla se vad regeringen väljer att inte prioritera. Den regering som prioriterar subventioner av elcyklar samtidigt som man skär ned på stöd till funktionsnedsatta har tappat kompassen och måste bytas ut.

Lars Beckman, M

riksdagsledamot Gävleborg

Ann- Britt Åsebol, M

riksdagsledamot Dalarna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons