Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Det var rätt att stoppa lojakten

+
Läs senare
Debatt

Om Djurens Rätt, med sin bevisade kompetens och sitt visade ansvar för viltförvaltningen, inte får rätt att påverka tokiga jaktbeslut, vem ska då göra det? skriver Ingrid Tengqvist, Styrelseledamot Djurens Rätt Gävle-Sandviken

Karl-Evert Hellsén, Jägareförbundets länsordförande, beklagar sig i en debattartikel Gefle Dagblad 5/7 över att lodjursförvaltningen inte fungerar som han ser det, eftersom Djurens Rätt Gävle-Sandviken stoppade årets lodjursjakt i länet. På detta sätt visar då Hellsén, trots sitt viltförvaltningsuppdrag i Jägareförbundet, en sorglig inkompetens i just viltförvaltning.

Alla, även Hellsén, bör nu kunna se att Djurens Rätt gjorde helt rätt som stoppade lojakten 2014 i Gävleborgs län.

När Naturvårdsverket med Länsstyrelsens samtycke i mars 2014 beslutade om jakt på sex lodjur i Gävleborgs län, så hänvisade dessa myndigheter till lodjursinventeringen 2012/2013 som angav att det fanns 17 föryngringar, lodjurshonor som föder ungar, helt inom länet och 4 föryngringar som delades med angränsande län. Obetydligt över den absoluta miniminivån, 15 föryngringar, som anges i Naturvårdsverkets egna förvaltningsplan från 2013. Djurens Rätt har kunnat konstatera en långvarig nedgående trend i antalet lodjur i länet och såg att en genomförd jakt 2014 kunde ge till resultat att Gävleborg, i likhet med angränsande län, fått en lodjursstam under den absoluta miniminivån.

Aktuella inventeringssiffror ger nu fakta. I en färsk rapport från Länsstyrelsen kan vi se att man inventerat elva föryngringar av lodjur i Gävleborgs län under vintern 2013/2014. Därutöver fyra föryngringar som delas med Västernorrland, 2 stycken och en vardera med Dalarna och Uppland. Så såg det alltså ut i mars 2014 och vid tiden för den av myndigheterna beslutade jakten. Lodjursstammen låg redan under miniminivån.

Hade jakten fått genomföras, hade det resulterat i en lodjursstam klart under den miniminivå som Naturvårdsverkets egna förvaltningsplan anger. Vi varnade för detta i vår överklagan till Förvaltningsrätten och vi hade bevisligen helt rätt. Därför känns det mycket bra att vi agerade och lyckades stoppa lodjursjakten.

Hellsén har rätt när han skriver att Förvaltningsrätten beslutat att Djurens Rätt inte har talerätt i denna fråga. Detta beroende på vissa formuleringar i förbundets stadgar. Om Djurens Rätt, med sin bevisade kompetens och sitt visade ansvar för viltförvaltningen, inte får rätt att påverka tokiga jaktbeslut, vem ska då göra det? Ska vi helt överlåta ansvaret för rovdjursförvaltningen på Hellsén och hans skjutglada jaktintresseorganisation, då kommer det att gå riktigt illa för våra lodjur. Hellsén efterfrågar i sin insändare en fungerande lodjursförvaltning. För Hellsén innebär förvaltning av lodjur alltid att lodjur ska skjutas. För Djurens Rätt är viltförvaltning ett mycket vidare begrepp och vid behov, som exempelvis våren 2014, att skydda lodjur genom att stoppa en för lodjursstammen uppenbart skadlig jakt.

Ingrid Tengqvist

Styrelseledamot Djurens Rätt Gävle-Sandviken

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons