Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Det viktigaste är inte var gränsen kommer att gå

+
Läs senare
Debatt

Det är fullkomligt omöjligt att göra en regionindelning av Sverige som alla kommer att bli nöjda med.

Bildandet av storregioner har varit en segdragen process som långtifrån är färdig ännu.

Från början uppfattades det som en huvudsaklig fråga för landstingen men nu har frågan breddats till att i lika hög grad inbegripa kommunpolitikerna och de politiska partierna.

Diskussionerna komplicerades ytterligare genom att direktiven från den första utredningen, genomförd av Mats Svegfors, kom att tummas på genom att regeringen godkände Hallands och Gotlands ansökningar att på egen hand bilda regioner.

Det finns olika åsikter i frågan mellan landsting och kommuner, mellan olika regioner, mellan partier och även inom de politiska partierna.

Alla ser för och nackdelar ur sitt perspektiv och regeringen själv har varit anmärkningsvärt passiv i frågan och medvetet undvikit att driva på processen.

Samtidigt pågår regeringens egna planer på en större länsindelning där dagens länsstyrelser blir färre och får mer myndighetsutövande uppgifter.

Om den nya regionindelningen inte blir av kan den få förödande konskevenser för de regioner som vägrar att enas eller väljer att sitta med armarna i kors. Antingen kommer regeringens nya länsgränser styra hur framtidens regioner ska se ut eller så riskerar dagens regioner att förlora sina regionala utvecklingsuppdrag och resurser.

En politisk och administrativ indelning av landet i regioner och länsstyrelseområden är knappast en fråga som intresserar den stora allmänheten i någon större utsträckning, men däremot borde den vara en stor och viktig fråga för oss politiker. Det handlar om befolkningsunderlag, tillväxtmöjligheter och nödvändigheten av att vara konkurrenskraftiga gentemot andra regioner i EU.

Efter att ha följt regiondiskussionerna under ett antal år inser jag att det är fullkomligt omöjligt att göra en regionindelning av Sverige som alla kommer att bli nöjda med. Om vi överhuvudtaget ska lyckas är det nödvändigt att vi slutar hävda vår egen åsikt om den optimala indelningen som den enda tänkbara lösningen. Politik bygger oftast på kompromisser och kompromissens grundförutsättning är att ingen får som man vill.

Oavsett om Gävleborg kommer att ingå i en större region som sträcker sig från Södermanland till Östersund eller som bara består av nuvarande Gävleborg och Dalarna så kommer den tunga delen av regionarbetet att ta vid efter att gränserna dragits; att utveckla och stärka den nya regionen. Sjukvårdsströmmar, arbetsmarknadsströmmar och universitets- och högskoleströmmar har alltid vandrat över gränserna och kommer att göra så även över de nya regiongränserna.

Under hösten måste vi ta ett krafttag med regionfrågan och öppna upp för olika sorters alternativ för att inte hamna i låsta lägen. Det viktigaste är inte var den exakta gränsen kommer att gå, det är betydligt viktigare att vi på regional och lokal nivå inte förlorar möjligheten att själva besluta över våra tillväxtfrågor och de regionala resurserna.

Om vi inte vill att demokratin ska urholkas genom att styrningen över regionerna förskjuts från lokala folkvalda organ till stat och länsstyrelsemyndigheter så måste vi som politiska partier agera.

Yoomi Renström

Distriktsordförande, S,

Gävleborg

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons