Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kejsaren är naken: Ambulansneddragningarna baseras på okunskap och bluff

/

Annons

Kontentan, medborgare och politiker i Gävleborg, är att ambulansledningens garantier om er trygghet till större delen baseras på argument som är förenklade, illa underbyggda eller faktiskt direkt felaktiga,skriver Rasmus Bjerén i ett nytt inlägg i ambulansdebatten.

Jourfrågan i ambulanssjukvården har blivit en följetong. Få har nog missat att ambulansledningens påståenden motbevisats på löpande band.

Uppsägningar tonades ned, personal skulle lånas in från grannlän, patientsäkerheten var inte hotad, inga nyutexaminerade sjuksköterskor anställdes och hyrsjuksköterskor skulle lösa problemen kortsiktigt. Ett urval av påståenden som visat sig vackla...

Vårdförbundets och personalens varningar har från dag ett ignorerats av en självsäker arbetsledning för ambulanssjukvården, flera utan klinisk erfarenhet från den verksamhet de är satta att styra. Vetenskap som visar att jourförslaget kan riskera patientsäkerheten har mötts av tystnad. Kan det vara så att ledningen inte lyckats hitta någon studie som pekar på motsatsen?

Problemet som arbetsledningen har stått inför är uppenbart; spelrummet begränsades tidigt av politikerna. Så länge patientsäkerheten upprätthålls och ambulanserna rullar får man hållas. När facit nu är på väg att skrivas har ledningen insett att man, trots hyrsjuksköterskor och panikåtgärder, inte ens är i närheten av att kunna hålla sina åtaganden om rullande ambulanser och rimlig arbetsmiljö.

Den naturliga utvägen för att legitimera borttagandet av ambulanser blir därför att hänvisa till överberedskap. Felet är att det inte är sant, och därför känns det angeläget att förklara de lösa grunderna för beslutet:

Den "överberedskap" som arbetsledningen hänvisar till motiveras med statistik från en enda sommar (2015). Omfattande ingrepp i en samhällsviktig verksamhet, baserat på litet engångsunderlag? Den senast tillgängliga offentliga statistiken (NYSAM 2014) för Gävleborg avslöjar bluffens omfattning.

I denna statistik når vi inte upp till något av de tillgänglighetsmål vi själva satt upp, nämligen att nå 90 procent av alla livshotande sjuka patienter inom 20 minuter (prio 1) och 99 procent av övriga akut sjuka patienter inom 30 minuter (prio 2). Anmärkningsvärt nog når vi inte ens det senare målet för de livshotande prio 1-uppdragen.

Att ledningen i beslutsunderlaget pratar om "medeltider" till patienten i stället kan därför misstänkas höra samman med att man då slipper berätta att man inte når målen, ens med dagens beredskap. Man glömmer också nämna att den rapport från Riksrevisionen som man själva delvis refererar till innehåller ett långt avsnitt om hur tiden det tar att få ambulans i Sverige har ökat.

Dynamisk dirigering, det vill säga att ambulanser täcker upp varandras områden vid toppar, presenteras som ett magiskt recept för att effektivisera ambulansutnyttjandet. Ett stort problem är att dynamisk dirigering redan tillämpas och att inga mirakulösa effektiviseringar tycks vänta runt hörnet. I dagligt snack med personalen på SOS Alarm, som ska förverkliga detta, avslöjas att de inte har en aning om hur det skulle gå till. Några nya direktiv om hur Gävleborgs ambulanser ska dirigeras har de inte fått. De tycker däremot att länet redan idag lider av för lite resurser.

Ambulanshelikoptrar kan i vissa fall vara en bra resurs. Helikopteravtalet med Mora som vår ledning lutar sig mot var dock planerat redan innan neddragningar gjordes - och att få en helikopter på plats (om den är ledig och vädret tillåter) tar ofta lång tid. Nyttan för akuta patienter är således extremt begränsad. För exempelvis Ljusdals tätort är det en mycket klen tröst.

När argumenten kring beredskapen haltar, tar arbetsledningen i stället till "idéer om vårt medicinska omhändertagande". Det viktigaste för trafikolycksoffer är tydligen att få en ambulans på plats som kan stabilisera patienten. Ett märkligt och ack så obehagligt tecken på den direkta okunskap som ledningen av länets ambulanssjukvård just nu baseras på.

För just traumapatienter strider nämligen dylikt omhändertagande fundamentalt mot vårt arbetssätt – det är en direkt felbehandling och ett lämpligt sätt att använda om man vill minska patienternas chans att överleva. Enligt PHTLS, det koncept som används av ambulansorganisationer världen över vid traumaomhändertagande, skall ambulansen lämna olyckplatsen inom 10 minuter från ankomst om patienten är kritiskt skadad.

Första timmen kallas ofta "The golden hour", vilket syftar på den timme inom vilken den kritiskt skadade traumapatienten ska hamna på operationsbordet för att ha rimliga chanser att överleva. Det är nämligen på operationsbordet man slutgiltigt räddar traumapatienters liv, inte ute i diken vid en olycksplats. Det kan man tycka att ambulanssjukvårdens ledning borde känna till.

Kontentan, medborgare och politiker i Gävleborg, är att ambulansledningens garantier om er trygghet till större delen baseras på argument som är förenklade, illa underbyggda eller faktiskt direkt felaktiga. Utifrån detta undrar jag: Hur länge ska farsen få pågå? Är det såhär vi ska bedriva vård år 2016?

Rasmus Bjerén

Specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård och förtroendevald i Vårdförbundet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons