Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kissblöjor värda sin vikt i guld

+
Läs senare
Debatt

Ulla Andersson, V, vill fortsätta debatten om vins­ter i välfärden med Anders W Jonsson, C

Jag har mycket svårt att förstå Centerpartiets Anders W Jonssons mission att slåss för fler riskkapitalister i välfärden och deras rätt att göra vinst på den.

Kissblöjor har blivit värda sin vikt i guld i den marknadsanpassade äldreomsorgen. Det är våra nära och kära som betalar priset. Det är de som vanvårdas, ligger i sin egen avföring, svälter och amputeras på grund av vanvård. Det är en konsekvens av en ideologisk politik där höga vinster ska pressas ur en verksamhet med små resurser. Att det blivit så här är helt och fullt ett politiskt ansvar.

”Vinst varje gång”, ”Vill du bli miljonär” är två av de rubriker vi sett i tidningen Dagens samhälle under det gångna året. De beskriver ett Sverige som har blivit experimentverkstad för alla som vill göra vinst på vår välfärd. Inget annat nordiskt land tillåter det.

Oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur så behöver mormor omsorg på ett äldreboende, vi behöver utbildning och blir sjuka. En verksamhet som inte är beroende av konjunkturer, där både konsumtionen och produktionen betalas av någon annan än ägarna själva, nämligen skattebetalarna, är ju självklart rena mumman för en riskkapitalist.

Ministrar skäller på banker och elbolag för deras skyhöga vinster och avgifter. Men att utbildning har högre avkastning än finansverksamhet och att äldreomsorgen har cirka tre gånger så hög avkastning som elbolagen pratar de inte gärna om. Riskkapitalbolaget Attendo gör en vinst på 43 000/anställd och Carema 34 000/anställd, pengar som var avsedda för omsorgen om våra äldre anhöriga.

Men de stora vinsterna görs vid försäljningen som ofta sker efter fem år. Då är avkastningen cirka 350 procent.

Teorin bakom privatiseringar är att de ska skapa besparingar som är större än de samordningsvinster som går förlorade när större offentliga verksamheter splittras upp på flera privata utförare.

Eftersom uppemot 90 procent av kostnaderna i de privatiserade verksamheterna består av löner, bekostade av skattemedel, är det personalen som måste effektiviseras. Därmed uppstår ett överskott, men eftersom det inte är det privata företaget som har satsat några pengar alls, utan allt är finansierat av skatter, så består detta överskott av skattepengar som avsatts till vård, skola och omsorg men som inte använts till det.

Det finns inga belägg för att privatiserad välfärd ger vare sig bättre kvalitet eller effektivitet enligt den enda studie som finns i Sverige på området utan den kommer fram till att multisjuka äldre fått betala ett oerhört högt pris av privatiseringarna och att det enbart handlar om ideologi.

Så av ideologiska skäl vanvårdas äldre och drygt åtta miljarder kronor per år av våra skattepengar går till privata vinster. Det motsvarar lönerna för 20 000 fler anställda i äldreomsorgen.

För oss är valet enkelt vi säger nej till vinstdrivande bolag i välfärden, ja till bättre kvalitet med fler anställda och en behovsstyrd demokratisk välfärdsverksamhet. För oss är det de äldre som är värda sin vikt i guld.

Ulla Andersson

Ekonomisk talesperson

Vänsterpartiet

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons