Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oavsett jämförelse så har lärarlönerna i Sandviken rasat

/

Annons

Ja, det kan säkert uppfattas som att ett överdrivet fokus läggs på lärarna och deras löner. Avtal hit och lönelyft dit. Räcker det inte, ska de aldrig bli nöjda? Vi är ju många som tjänar alldeles för lite! Så går det naturligtvis att se det, men faktum är att på frågan finns bara ett svar: Nej! skriver Anette Almström Kovacic, ordförande, Lärarförbundet Sandviken.

Lärare arbetar under väldigt tuffa förhållanden, i samma takt som arbetsuppgifter och krav på anpassningar och dokumentation ökat har lönerna rasat. Det i ett yrke som ganska ovedersägligt måste kunna kallas för världens viktigaste. Utan välutbildade och motiverade ungdomar med framtidstro och arbetsvilja står sig Sverige som framtida nation slätt.

Den utveckling vi vill se hos våra elever är omöjlig att genomföra utan välutbildade och motiverade lärare. I kombination med en arbetsmiljö som möjliggör kärnuppdraget, det vill säga undervisning, är lön den absolut viktigaste faktorn för att locka fler kvalificerade och hågade ungdomar till yrket. Samma beståndsdelar som krävs för att behålla de lärare som redan finns.

För att förstå sig på lärarnas löneutveckling måste vi titta i backspegeln och jämföra med andra yrkesgrupper. En rapport av Mats Persson, professor i nationalekonomi och Eva Skult, fil dr i nationalekonomi visar att gymnasielärarnas genomsnittslön på 1950-talet var 140–180 procent av till exempel industritjänstemännens lön, i dag är den siffran lägre än 80 procent. I samma jämförelse hamnar lönen för mellanstadielärare på ungefär 70 procent.

En färsk undersökning från SACO visar dessutom att olika lärarkategorier tjänar mellan två och elva procent mindre under ett helt liv jämfört med den som enbart gått treårigt gymnasium. Treårigt gymnasium! Att jämföra med flera års högskolestudier, med utebliven lön och höga studieskulder som naturlig följd. Det blir väldigt många kronor under ett helt yrkesliv det. Oavsett hur vi granskar löner är det ur ett livslöneperspektiv en rejäl förlustaffär att utbilda sig till lärare.

Med detta och den galopperande och alarmerande lärarbristen som bakgrund har de avtal som knutits mellan SKL (Sveriges kommuner och landsting) och de fackliga lärarorganisationerna sedan flera år talat sitt tydliga språk – lärarna måste få mer än andra. Utöver det har staten bestämt att skjuta till extra medel, både till sk förstelärare och nu Lärarlönelyftet, en i Sverige mycket ovanlig och omfattande lönesatsning som tydligt visar samhällets insikt att det är av största vikt att uppgradera lärarna.

Dock med intentionen att även huvudmannen, det vill säga arbetsgivaren, måste ta sitt ansvar. Hur har det då fungerat? Sisådär är det mest rättvisande svaret. Det finns kommuner som tagit sitt ansvar och på allvar börjat uppgradera lärarnas löner, men här är variationen stor. Att den utlovade ökningen hamnar någon tiondels procent högre än det så kallade märket är långt ifrån tillräckligt och för många ingenting annat än ett hån. För de individer och grupper som dessutom endast delvis eller inte alls berörts av de olika reformerna, bland annat lärare inom förskola, fritidshem, folkskola och vuxenutbildning är det naturligtvis etter värre. Hur ska någon som bedöms och känner sig som en tredje klassens lärare överhuvudtaget orka kämpa vidare?

Hur har då Sandviken kommun agerat i frågan under perioden? Illa, mycket illa! Det är ingen överdrift att säga att de inte tagit sitt ansvar utifrån avtal och intentioner. Till skillnad från i flera av våra grannkommuner har det inte lagts en extra öronmärkt lönekrona i politikernas budget för att möjliggöra den ökning som förväntats och krävts. Oavsett om vi jämför med våra grannkommuner eller riket i stort har Sandvikens lärarlöner rasat.

Det är ingenting annat än oansvarigt och ynkligt att lärarlönerna i Sandviken i dag ligger på plats 258 av landets 290 kommuner!

Att inte satsa på sina lärare är ett våghalsigt spel. För de lärare som ej fått ta del av de olika lyft som genomförts och vill ha höjd lön återstår i dagsläget ingenting annat än att byta arbetsgivare. Billigare för kommunen? Nja, den kortsiktiga vinst som görs förloras i många fall vid nyanställningar, då vi ser att lönerna för just den gruppen ökar. Ett troligt nollsummespel med andra ord, men med turbulens och brist på kontinuitet för både lärare och elever till följd. Och missnöje! Kraftigt missnöje parat med stor besvikelse hos många av våra lärare. Vem tror att det gynnar måluppfyllelsen för Sandvikens elever?

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att vi lärare i allmänhet och Sandvikens i synnerhet betalar för att utbilda vår gemensamma framtid, men att det nu är på tiden att någon annan tar sitt ansvar och står för den kostnaden!

Handsken är kastad – vem av våra förtroendevalda lyfter den?

Anette Almström Kovacic

ordförande, Lärarförbundet Sandviken

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons
Annons
Annons