Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Beklämmande hur lite politikerna vet

/
  • I skrivelser har vi påpekat sådant som att det krävs ökad bemanning i takt med att de boendes hälsa försämras, berättar skribenten.

Annons

Vi anhöriga kan påverka omsorgen – det lönar sig att göra sin röst hörd. Alla ni som har någon närstående på äldreboende, demensboende eller som är beroende av hemtjänsten, ge inte upp!

Vi är många och tillsammans kan vi påverka.

Många som länge skött en anhörig hemma upptäcker att man måste fortsätta att engagera sig för att den närstående ska få nödvändig omsorg. Vi måste väcka beslutsfattare ur föreställningen att det mesta är bra.

Under fem år med hemtjänst och fyra år på särskilt boende har jag fört loggbok över min 94-åriga, demenssjuka mamma. Jag sitter i styrelsen för Gävle Demensförening, och vi har bildat ett boenderåd med anhöriga.

Vi vidarebefordrar synpunkter till beslutsfattarna, men trots flera skrivelser och debattartiklar har tystnaden varit kompakt, från höger till vänster. Nu är det ju valår, och då brukar man särskilt ömma för de äldre.

Det är hög tid att visa att det inte bara är valfläsk, till exempel genom att leva upp till Demensförbundets kravlista.

Min mammas boende är på det hela taget bra, men åtskilliga brister har jag påtalat för Gävle Omvårdnad och fått åtgärdade. Bland annat krävde jag att det på rummet skulle finnas en anteckningsbok där utförda aktiviteter noteras, signerade och med datum.

Beslutsfattarna måste få klart för sig var det brister. Händer inget kan vi göra massmedier uppmärksamma på missförhållanden. Envisa påtryckningar kan ge resultat.

Ett exempel: Tidigare fick de gamla omelett med svampstuvning till jul, nu serveras riktig julmat. Och efter tre års klagomål fick gångarna i Sinnenas trädgård en beläggning som lämpar sig för rollator och rullstol...

I skrivelser har vi påpekat sådant som att det krävs ökad bemanning i takt med att de boendes hälsa försämras, och ifrågasatt varför en så oproportionerligt stor del av vårdorganisationen utgörs av administration. Och varför har vårdpersonalen så många bisysslor när de borde ägna sig åt de boende?

Det är beklämmande att inse hur lite politikerna vet om den verksamhet de har att besluta över. Demenssjuka är en maktlös grupp som borde kunna lita på att samhället ser till att de får den vård de behöver och förtjänar.

Birgitta Johansson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons
Annons