Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En långpromenad i naturen

/

Annons

Solen lyser från en klarblå himmel. Nästan vindstilla och plus tre grader. Börjar min skogsvandring på glashal körväg. En större hackspett visar upprörda känslor från toppen av en torraka på kalhygget. Vid sommarstugorna vid den isbelagda sjön flöjta mjukt den rosenröda domherren där två talgoxar kalasar på solrosfrön i fågelmataren. Träffar en stugägare som berättar om rådjuren som inte längre syns vid stödutfordringen. Både varg och lodjur har han sett spår av i närheten.

Upptäcker längre bort vid en passage mellan skogen och myren en utplacerad kamera som länsstyrelsen placerat med doftmarkering för att kolla rovdjursförekomsten. En korp med sitt hårda "prrok" ger sig tillkänna. Kanske har den upptäckt resterna från lodjurets byte längr bort.

Vandringen fortsätter mot de sedan lång tid tillbaka övergivna torpet. Tittar in i den öppna stenvälvda källaren för här brukar kattugglan söka skydd dagtid. Källaren är tom men kanske ändå någon fladdermus sover här sin vintersömn. På torpets sedan länge ej brukade åkrar växer nu ståtliga storgranar. Räknar de breda årsringarna och konstaterar att åkrarna övergivits för minst 50 år sedan.

På skogsvägen från torpet ser jag gamla lodjursspår i den sparsamma snön i vägkanten. En sparvhök flyger snappt som en pil rakt över vägen. Kanske har den kastat sig ut mot en inte ont anande mes. Den enes bröd den andres död!

Gamla älgspår längre bort visar att djuren funnit föda bland ungtallarna. Först nu ser jag spår av ett rådjur som korsat vägen som här har ett tunnt snölager på glansisen. Djuret har haft problem med övergången som halkspåren visar iform av riktiga "kråksparkar".

På avstånd lyser en större sten rostrött. Det är den vackra violstenslaven som verkar vara vanlig här. Laven har fått sitt namn av sin viollukt.

Den 2,5 timmar långa promenaden börjar ta slut men jag viker av mot den rikligt forsande ån för att leta efter den vinterbadande strömstaren. Solen har gått ned (kl 14:56) men i skymning ser jag med kikarens hjälp på långt håll en strömstare på iskanten. Badandet är tydligen slut för dagen. Förhoppningsvis har med näringssök på bottnen i det iskalla vattnet givet bra resultat så den långa kommande natten blir utan hunger.

Himmlen lyser vackert röd i väster och planeten Venus lyser starkt i nordväst då jag belåten avslutar dagens naturupplevelser.

Per-Olof Erickson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons