Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Jag vågade bryta tystnaden

+
Läs senare
Insändare

Den 25 november varje år uppmärksammas utsatta kvinnor och barn genom den internationella dagen mot kvinnovåld, en dag som kanske inte skulle finnas om samhällets medborgare drog sitt strå till stacken och tog av sig skygglapparna.

För om vi tänker efter noga så har vi säkert någon gång sett, hört eller vi kanske till och med vet någon i vår direkta närhet som utsätts för våld i sitt hem.

Givetvis handlar det ofta om väldigt komplexa situationer, vilket jag tror är den absolut största orsaken till att vi inte vågar agera samt att det handlar om vår rädsla för att hamna i en konflikt eller att konfrontera.

Jag vet av egen erfarenhet att det är oerhört svårt att agera då den utsatta kvinnan bönar och ber om att ingen anmälan ska göras mot den man som slagit henne gul och blå och hotat henne till livet. För hon älskar ju honom.

I mitt fall så anmälde jag inte den här mannen men jag vågade bryta tystnaden och ta hjälp av andra vuxna vilket ledde till positiva förändringar för alla inblandade.

En av anledningarna till att jag skriver denna insändare är det jag bevittnade under en utlandssemester i augusti 2009, där en man hade slagit sin fru så att hon inte kunde stödja på sitt eget ben. En till synes normal barnfamilj visade sig vara en familj där pappan slår sin fru och låser in sina barn i hissen. En familj som åker på en resa som slutar i tragedi för alla inblandade på grund av en man som är sjuk och som inte kan kontrollera sina impulser och aggressioner.

De blånader och svullnader denna kvinna hade blev för mig, mitt i den idylliska tillvaron, en riktig käftsmäll och ett uppvaknande om hur många kvinnor faktiskt har det i en miljö som egentligen ska vara den tryggaste att befinna sig i, det egna hemmet.

Det har gått flera månader

”Jag vet av egen erfarenhet att det är oerhört svårt att agera då den utsatta kvinnan bönar och ber...”

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons