Annons
Annons
Annons

Läkaren sa att mamma bara inbillade sig

Insändare

En läkares kompetens ska ALDRIG behöva ifrågasättas! Därför är det så tragiskt att min mor plötsligt ryckts ifrån oss vid 69 års ålder på grund av ren inkompetens. Man tror inte det är sant när man läser underlaget till hennes anmälan till PSR (Personskaderegleringen). Så sent som i november var min mor på sina barnbarns åtta-årsdag, två månader senare är hon borta.

Hösten 2008 fick min mor blodiga flytningar. Hon gick till gynekolog på central inrättning, ultraljud gjordes, man tog ett cellprov som visade viss cellförändring som går bort med medicinering, sa gynekologen.

Mor ville ha en skrapning som gör att man ser hela livmodern, men det viftade läkaren bort. Blödningarna fortsatte under hela julhelgen 2008, hon ringde direkt. Hon undrade naturligvis var blödningarna kom ifrån.

Den 14 januari 2009 gjordes ett mikroskoptest av gynläkaren som sa att blödningen kom från livmodertappen, som han hela tiden hävdat. De behöver bara ta bort livmodertappen. Han skrattade åt mamma, sa att hon inbillade och oroade sig för mycket.

Eftersom mamma var tablettdiabetiker blev hon lycklig över svaret. När remissen äntligen kom till kvinnokliniken på Gävle sjukhus den 5 februari hade blödningarna tilltagit i styrka. Mamma fick en kvinnlig läkare, utlånad från Akademiska i Uppsala, som var underbar tyckte hon. Den läkaren konstaterade att livmodertappen inte blöder. ”Vi måste göra en skrapning snabbt” (det som mamma hade önskat i ett halvår). Skrapningen visade fullgången cancer aggresiv sådan, sarkom i hela livmodern.

Operation gjordes av en underbar empatisk och skicklig kirurg på kvinnokliniken. Det var fullt av sarkom i hela buken, äggstockar, livmoder och upp mot lungspetsarna. Tarmarna var, som kirurgen uttryckte det, tapetserade av elakartade sarkomtumörer, vilket tydde på att cancern funnits där en längre tid eftersom den spridit sig ut i kroppen vilket gör den inoperabel. Livmoderskroppscancer graderas i skalan 1-4, a och b, där 4b är när cancern nått lungorna. Det gjorde den härom veckan, cancerbehandlingen stoppades, morfinplåster och tabletter sattes in, det tog mindre än en vecka sedan var hon död.

Trots min mammas täta kontroller så har det varit förgäves. När min mamma fick reda på att hon inte hade lång tid kvar anmälde hon läkaren till PSR, vilket jag som son kommer att följa upp.

Det känns futtigt men är det enda man som anhörig kan göra, se till att läkaren blir prickad. Eventuellt skadestånd, som i Sverige är löjligt låga, är av underordnad betydelse.

Hur kan en läkare negligera hennes oro och faktiska symtom och vägra önskan om skrapning? Detta blir än mer obegripligt eftersom läkaren ska vara rutinerad. Är det en allmän inställning till kvinnor, jag vet bäst mentalitet eller vad?!

Hur kan en läkare vid alla dessa undersökningar under hösten 2008 missa en fullgången aggresiv cancer? Vid remitteringen till sjukhuset och dess läkare/kirurg stod det i journalen ”viss cellförändring”. Hade denna skrapning gjorts, hade cancern med stor sannolikhet cancern kunnat isoleras i livmodern, strålas/opereras bort och min mamma varit vid liv i dag.

Thomas Möller

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons