Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Simning på undantag

+
Läs senare
Insändare

Tänk om allmänheten skulle ha ett hörn av isen att motionera på, samtidigt som Brynäs har träning. Det låter orimligt, eller hur? Men detta är verkligheten för såväl motionssimmare som tävlingssimmare på Fjärran Höjder.

Efter att ha följt simningen några år i Gävle och i närregionen blir jag mer och mer imponerad över att simklubbarna och simmarna står ut med att bli styvmoderligt behandlade av kommunen, som låter ekonomiska intressen gå före sportsliga. Gävle kommuns agerande får konsekvenser för såväl tävlingssimmare som motionärer.

Jag hoppas på en förändring när Fjärran Höjder ska säljas och SM-veckan ska arrangeras 2015. Nu är det dags att lyfta simningen!

Det finns ett stort intresse för att motionssimma i Gävle. Samtidigt finns cirka 410 aktiva simmare i Gävles två klubbar (310 tränar i Gävle och 100 i Valbo). I dessa siffror ingår såväl vuxensimmare och nybörjare som elitsatsande tävlingssimmare. Däremot ingår inte simskolorna. Detta innebär att trycket på badets motionsbassäng är hårt. På vardagar är de flesta banorna upptagna av simklubbarna mellan 16.30 och 20.00 – onsdagar till och med till kl. 21. På helgerna simmas det 4-5 timmar, uppdelat på morgon och kväll. Detta betyder inte att klubbarna har gott om plats, tvärtom. De betalar banhyror som utgör en stor del av deras budget, och har därför många simmare på varje bana. Som många motionärer märkt är det svårt att få simma i sin egen takt på kvällstid, i och med att klubbarna använder de flesta banorna.

Simning som tävlingssport har många fördelar: Den är relativt jämställd eftersom flickor och pojkar tränar tillsammans och dessutom är simningen relativt billig i jämförelse med många andra sporter.

Fjärran Höjder som tävlingsarena är långt ifrån bra. Visserligen är inte skillnaden så stor jämfört med andra orter, men det kunde vara så mycket bättre. Den 6 oktober hölls Fjärran Höjderspelen i Gävle. Där deltog cirka 100 simmare från elva klubbar, som förstås hade med sig både tränare och publik.

Ofta är man skymd av tränare, stolpar eller bara simmare som går fram och tillbaka till och från sina lopp på det smala utrymme som är kvar mellan bassäng och publik. Till publik och simmare finns tre tillgängliga toaletter, en i källaren och två i simmarnas små och trånga omklädningsrum (ett per kön). Dessutom har simmarna tre duschar per omklädningsrum att konkurrera om.

Tänk om det i stället kunde vara som på vissa orter, till exempel Södertäljes Sydpoolen, där simklubbarna har en egen 25-metersbassäng med ordentlig läktare. Om det dessutom fanns ordentligt med omklädningsrum och duschar att erbjuda dem som tränar och tävlar vore det paradiset. I Södertälje får dessutom tävlingsbassängen användas vid motionssim, om inte klubbarna är där. På så vis minskas trycket i motionsbassängen samt för klubbarna på träning.

Ska Gävle visa upp simning i utomhusbassängen under SM-veckan måste dessutom den byggas om, eftersom den är för grund. Inte heller till den finns någon läktare, så var publiken ska få njuta av sporten är en gåta.

Tänk om Gävle kunde se simningen som en investering: Många ungdomar får en fantastisk sport att njuta av till en låg kostnad och den vanlige motionären kunde få träna utan att konkurrera med tävlingsutövarna. Kommunens duktiga simmare kunde få utvecklas och kanske kliva upp till elitnivå på allvar. Badhus är faktiskt inte bara rekreationsanläggningar och presumtiva pengakossor – de är också tävlingsanläggningar.

Gävle kommun, se till att såväl motionärer som aktiva simmare får goda förhållanden att träna och tävla i.

Malin, förälder till två simmare

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons