Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ursäkten att du inget visste duger inte längre

/
  • Den 10 oktober demonstrerade aktivister vid Migrationsverkets förvar på Sagåsen i Kållered, Göteborg, mot utvisning av ensamkommande till Afghanistan.

Annons

“Tänk dig världen fri från mörkret vi skapar, om vi kunde vakna och se vad vi gör” sjunger Darin i sin låt "Tänk dig". Dagligen läser vi om hur ensamkommande blir åldersuppskrivna och sedan tvångsdeporterade.

Ungdomar som bott och integrerat sig i samhället under flera år. Som har fått vänner, börjat skolan och skapat sig ett nytt liv, för att sedan blir tillbakaskickade till helvetet. Det helvete de en gång flydde från för att hitta trygghet, och det helvete de återigen kommer behöva fly ifrån.

Alla ser och tar del av detta men i stället för att försöka göra skillnad, väljer man att blunda för det som händer. Blundar och ignorerar informationen för att istället kommentera och gilla ett inlägg där någon berättar om sin fredagsmiddag. När kom vi till den punkten där det är viktigare att diskutera vardera man ska köpa sina köttbullar från Ica eller Coop än människors liv?

Tänk dig en liten flicka. Hon har nyss fyllt nio år, och har under två år bott i Sverige med sin mamma, pappa och ettåriga syster. Under tiden har hon gått i skolan, lärt sig svenska och fått kompisar.

Flickan har under sin tid i Sverige börjat bygga upp sin framtid på nytt, men ännu en gång vänder sig världen mot henne. Helt plötsligt ser hennes framtid inte lika ljus ut längre. Flickan och hennes familj har fått avslag och kommer behöva återvända till det helvete de en gång flydde ifrån.

Detta är inte bara ett scenario utan något som händer varje dag, är det inte en nioårig flicka och hennes familj är det en ensam 16-åring. Någons syskon, barn eller bästa kompis. Någon du såg på bussen, skolan eller i affären.

I stället för att inse vad som händer väljer många att lägga en negativ kommentar, där det dras drar tydliga gränser mellan vi och dem. Det diskuteras hur vidare man måste hjälpa “sina egna” före “de andra”. Vad har hänt med alla människors lika värde? Vart har medmännskligheten tagit vägen?

Den 10 oktober tvångsdeporterades ett antal ensamkommande unga till Afghanistan. Det Sverige som 2015 blev uppmärksammat för att vara ett av de bästa länderna på att öppna upp sina gränser för dem som förlorat allt, vänder nu ryggen mot dem som behöver hjälp och skydd. Drygt två år senare skickar Sverige ut många av dem som togs emot. Till land som anses vara ett land som är tryggt att leva i, trots att motsatsen bevisats gång på gång.

Är det här något du står för? Något som du tycker är okej? Genom att vara tyst och ignorera vad som faktiskt händer accepterar du sättet sverige behandlar människor.

Ursäkter som att “jag visste inte” kan inte längre användas och det är därmed dags att visa var du står. Det är dags att höja din röst, för att tillsammans är vi starka. Tillsammans gör vi skillnad, och tillsammans kan vi sätta stopp för denna inhumana behandling av människor! Höj din röst nu, innan det är för sent. Höj din röst och kämpa tillsammans med oss.

“Önskar vi inte hade länder. Kunde hindra det som händer omkring oss. Önskar vi alla hade chansen att få leva i frid en tid. Sett så många själar leva på en dröm om ett värdigt liv. Tänk dig världen fri från mörkret vi skapar. Om vi kunde vakna och se vad vi gör” (ur "Tänk dig" av Darin)

Vill du hjälpa till, gå in och stöd “Vi står inte ut men slutar aldrig att kämpa” och “Vi står inte ut UNG Älvkarleby kommun” på Facebook)

Olivia, Wilma och Julia Granström

Vi står inte UNG Älvkarleby kommun

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons
Annons