Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi lever i en dysfunktionell demokrati

/

Annons

Vårt samhälle klappar sig på bröstet för sin demokratiska framtoning, samtidigt har ett politiskt frälse –- den nya adeln – skaffat sig förmåner utan vett och reson. Riksdagsmän har omkring 60 000 kr i månadslön utan reglerad arbetstid och utan prestationskrav. Till det kommer förmåner som fri bostad och årskort på tåg och/eller flyg om man inte kommer från huvudstaden.

Vi ställer inga krav på en viss uppförandekod eller värdegrund utan låter högerextrema SD sitta i riksdagen trots partiets kopplingar till högerextrema partier runt om i världen.

Det hade varit rimligt att kräva att de intygade att de tror på alla människors lika värde och förbinder sig att inte utpeka särskilda som sämre på grund av etnicitet och religion.

Vi har en extremt odemokratisk ”folkrörelse” kallad ”de med betalningsanmärkning”. Det handlar om cirka en halv miljon människor som inte kan driva sin verksamhet, leva ett normalt liv eller ta ett lån då statsmakten anser det lämpligt och ”demokratiskt” att låta Upplysningscentralen föra register över dem. Det räcker med en p-bot som har gått till Kronofogden.

Försäkringskassan ställer ofta orimliga krav på arbete trots svår sjukdom. Arbete som kan leda till en för tidig död.

Vi tvångsomhändertar barn när familjen endast behöver stöd och hjälp för att sedan göra allt som står i samhällets makt för att förhindra att familjen återförenas. Sverige är ett av de länder i världen som har flesta antal tvångsomhändertagna barn per tusen invånare.

Vi har en sjukvård som är extremt ojämlik beroende på var i landet man bor, inte minst vad gäller förlossningsvård och rätten till ambulans.

Vi har stora skillnader mellan storstad och landsbygd vad gäller tilldelning av polis men det krävs ju ett stort antal poliser i storstäder for att skydda demokratin när extrema organisationer vill utöva sin rätt att demonstrera.

Genom Migrationsverket ser vi till att de som söker asyl får vänta så länge innan beslut att de totalt bryts ner.

Detta är bara ett axplock av det som det repressiva samhället gör för att skada och straffa sina invånare och migranter. Det är den dysfunktionella demokratin och dess konsekvens.

Vill vi ha det så här? Är det inte på tiden att politiker börjar samarbeta för att ”uppgradera” demokratin?

Hur vore det med ett lite mjukare samhälle ett samhälle som den enskilde medborgaren vill ha. En fungerande, icke repressiv demokrati helt enkelt.

Tack för ordet.

Tryggve Emstedt

advokat

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons
Annons