Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Äldreassistent, någon?

+
Läs senare
/
Ledare

Specifika fall av vanvård i kombination med knappa resurser, mekanisk behandling, platsbrist och bristfälligt ledarskap har skapat en sorts kollektiv skam över sakernas tillstånd inom äldrevården.

Det vore naivt att tro att alla dessa brister försvinner bara för att personalen utbildas till ”äldreassistenter” som regeringens utredare Gösta Jadeberger föreslår. Problemen är därtill alldeles för omfattande och orsakerna ligger ofta bortom personalens makt att utöva inflytande på. Orimliga arbetsscheman och underbemanning är arbetsgivarens ansvarsområde och förblir så även om personalen skulle doktorera.

Social och empatisk förmåga är heller inga färdigheter man utvecklar vid skolbänken, det går liksom inte att sätta likhetstecken mellan utbildning och lämplighet. Å andra sidan kan man fråga sig varför den logiken inte råder på områden där exempelvis djurskötare och förskolelärare verkar?

Nej, det är faktiskt inte försvarbart att var tredje person verksam inom äldreomsorgen saknar omvårdnadsutbildning. Jämför man med förskolan, där hela 95 procent av yrkeskåren har adekvat utbildning, så är det uppenbart att de komplicerade vårdbehoven på ålderns höst inte prioriteras särskilt högt. Hela samhället, stat som arbetsgivare, måste erkänna att kompetensutvecklingen inom äldrevården länge har varit en ickefråga.

I ett välfärdsamhälle bör det naturligtvis finnas specificerade krav för dessa fordrande arbetsuppgifter och just därför är förslaget på yrkestitel och en lagreglerade lägsta kompetensnivå inom äldreomsorgen viktiga steg i rätt riktning. Utbildningen är tänkt att ingå i den nya gymnasieskolan och målet är att alla inom äldreomsorgen ska uppfylla kravnivån till 2015.

Äldreminister Maria Larsson, kd, som har satt sitt anseende på att verka för en förbättrad äldreomsorg gör klokt i att ta till sig förslagen. Hittills har det politiska arbetet mest resulterat i fluffigt prat om värdighetsgarantier, men ska ambitionerna förverkligas måste den vaga garantin backas upp med konkreta insatser.

Socialstyrelsen befarar att det kommer saknas 200 000 vårdbiträden och undersköterskor år 2015. Enligt Statistiska Centralbyråns prognoser väntar en ökning av antalet personer som är 80 år och äldre med 45 procent mellan 2020 och 2030. Vid seklets mitt kommer de att vara dubbelt så många som år 2000.

För att locka arbetskraft till äldreomsorgen krävs politisk vilja att uppvärdera arbetsuppgifterna och kvaliteten, men även lönepåslag. Personalbrist och låga rekryteringskrav har bidragit till att göra arbetet pinsamt lågavlönat, något som kompetensutvecklingen delvis skulle kunna råda bot på. Men det förutsätter förstås att ambitionen och resurserna finns hos arbetsgivarna, framför allt den offentliga sektorn, vilket är tveksamt.

Återstår då att skapa förutsättningarna för en privat marknad och hoppas att företagen där kan erbjuda sina anställda bättre villkor och pressa upp lönenivån. Framtidens äldreomsorg kräver utvecklingsmöjligheter i en attraktiv arbetsmiljö för morgondagens ”äldreassistenter” kommer knappast nöja sig med ett tungt jobb och ett tunt lönekuvert.

GD 19 DECEMBER 2008

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons