Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Är det diskriminering att kräva att män och kvinnor behandlas lika?

Vill du inte skaka hand med kvinnor så är det ditt privata problem. Men tro inte att du kan få vilket jobb som helst med den attityden.

Annons

Om en arbetssökande man vägrar skaka hand med kvinnor, ska han fortfarande få jobb?

Är det diskriminering när arbetsgivare kräver att anställda behandlar kvinnor och män lika? För många är nog svaret på frågan rätt så enkelt. Nej så klart! Hur kan man ens tänka tanken att något så grundläggande som likabehandling är diskriminerande?

Men i dagens mångkulturella Sverige uppstår faktiskt konflikter mellan arbetsgivare som kräver olika former av likabehandling eller anpassning efter exempelvis klädkoder, och anställda eller arbetssökanden som värnar om sin rätt att utöva sin religiösa tro.

Genom åren har vi sett flera exempel på sådana konflikter. På senare år har vi kunnat läsa om män som av religiösa skäl inte hälsar på kvinnor. Eller om företag som har klädkoder för att undvika synliga religiösa symboler.

De allra flesta av oss har nog aldrig haft några problem med att kompromissa om vissa saker med arbetsgivare.

Men ibland avfärdar nog vi sekulära svenskar religion allt för lätt. Men det betyder inte att hela "samhället" är sekulärt. Vi glömmer bort att det faktiskt finns grupper och individer som anser att religion och tro är ytterst viktigt. Och givetvis vägrar dessa individer anpassa sig efter krav från arbetsgivare som riskerar att inskränka deras rätt att utöva sin tro.

Och det är ju fullt förståeligt. I vår liberala demokrati har varje enskild medborgare rätten att utöva sin religiösa tro – eller att helt avstå från religion. I det fria samhället är vi även måna om att motverka och bekämpa vidrigheter som rasism och diskriminering.

Och det är just när frågor som rör religionsfrihet, eller snarare neutralitet inför religion, och vår vilja att bekämpa etnisk eller religiös diskriminering, som det uppstår konflikter. I veckan meddelade Diskrimineringsombudsmannen i ett tillsynsbeslut att det var indirekt diskriminerande av ett HVB-hem att avbryta en rekrytering för att den arbetssökande mannen inte tog kvinnor i hand.

Vem har rätt i det här fallet? Ska en arbetsgivare inte få kräva att anställda behandlar kvinnor och män lika? Frågan är nog extra viktigt för ett HVB-hem där de anställda dagligen möter och hjälper barn och ungdomar. Vill man i en sådan verksamhet ha anställda, vi talar om bolagets främsta representanter, som gör skillnad på män och kvinnor? Ja, på pojkar och flickor?

Så klart inte.

Det är förståeligt varför mannen i fråga känner sig kränkt. Ingen ska tvingas att avstå från sin religion. Men i Sverige verkar vi ha gått lite vilse i konflikten mellan religionfrihet och diskriminering. För vad är exakt individens rättighet? Utöva eller avstå från religion, så klart. Men innebär det att man har rätten att få vilket jobb som helst? Nej.

En arbetsgivare som är mån om att företaget ska uppfattas som neutralt inför religion, eller som helt enkelt vill att företagets anställda ska behandla kvinnor och män lika, bör givetvis ha rätten att neka arbetssökanden som inte är villiga att kompromissa om saken.

Vill du inte skaka hand med kvinnor så är det ditt privata problem. Men tro inte att du kan få vilket jobb som helst med den attityden.

Annons
Annons