Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Har vi inget lärt oss efter Brexit och Trump?

Ledarsidans Bawar Ismail är inte lika euforisk som andra efter valet i Nederländerna.

Annons

Geert Wilders hoppades på stora valframgångar.

Så det var val i Nederländerna nyligen. Inför valdagen oroade sig många för att den nederländske högerpopulisten Geert Wilders och hans Frihetsparti (PVV) skulle bli största parti.

Men så blev det inte. Regeringspartiet, det liberala Folkpartiet, förblev största parti. Och genast började folk jubla.

"Kalldusch för extremhögern" skrev Aftonbladets ledarsida om det nederländska valet. I samma tidning skrev Wolfgang Hansson att valet visade på en "motsatt Trumpeffekt". Även utrikesminister Margot Wallström kände sig tvungen att kommentera: "Valresultatet visar att det nederländska folket har valt bort populismen".

Och visst är det skönt att Geert Wilders, som med sin islamfientlighet vill förbjuda Koranen, inte fick flest röster.

De som fruktat att ytterkantshögern skulle ta över i makten i Nederländerna har all anledning att pusta ut. Men, att den nederländska extremhögern skulle ha råkat ut för en kalldusch stämmer ju inte alls.

Wilders parti gick framåt i valet. Det nederländska parlamentet har 150 platser.

Wilders parti gick från tidigare 15 mandat i parlamentet till 20 mandat. Frihetspartiet landade på 13 procent av rösterna, vilket var betydligt lägre än vad opinionsundersökningarna visade under valrörelsen.

Men detta ska jämföras med regeringspartiet, det liberala Folkpartiet, som fick 21 procent av rösterna. Detta säkrade bara 33 platser i det nederländska parlamentet, en minskning från 41 ledamöter. Och koalitionspartiet, de nederländska Socialdemokraterna, krossades totalt i valet. De landade på strax under sex procent, vilket betyder nio platser i parlamentet.

Så var det verkligen en sådan pinsam motgång för Wilders parti? Nej. Partiet gick ju framåt, och fick dessutom dominera valrörelsen.

Och hotet från ytterkantshögern gror fortfarande runt hörnet. 2017 är nämligen det europeiska "supervalåret". Efter valet i Holland står Frankrike och Tyskland näst på tur. Och inget talar för att den europeiska högerpopulismen är besegrad. Tvärtom, läget är allvarligt.

I Frankrike är Nationella frontens Marine Le Pen segerchans stor. President Le Pen skulle inte bara hota EU:s existens, hon skulle skapa betydligt mer motsättningar i ett land som redan har problem med segregation och utanförskap.

Efter britternas folkomröstning om utträde ur EU och Donald Trumps valseger i USA hoppades man ju att de flesta dragit lärdomen att aldrig underskatta populistiska krafter. Den eufori som flera politiker och tyckare nu uppvisar har nämligen all risk att slå tillbaka senare i år.

"Kalldusch för extremhögern"? Vi kanske ska vänta tills valet i Frankrike är över innan vi tar ut segern i förskott?

För den här optimismen som råder just nu, den kan snabbt mynna ut till något helt annat senare i år.

Annons
Annons
Annons