Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: I Sverige får vuxna inte ta ett eget ansvar

Politiken ska inte gå in och reglera allt i minsta detalj för att sopa bort våra vardagliga störningsmoment, skriver ledarskribenten Bawar Ismail.

Annons
Ska vi förbjuda rökning på uteserveringar? Bild: Hasse Holmberg/SCANPIX

”Men hör av dig till störningsjouren och klaga”, sade en nära vän till mig efter att jag klagat på hur högljudd min granne var. Grannen råkade vara en stor entusiast av riktigt usel technomusik. Så pass att han spelade musiken konstant. På högsta volym.

Okej, okej. Nu överdriver jag väl lite. Det skedde inte varje dag och hela tiden, men allt för ofta.

Hör av dig till störningsjouren. Det ligger något väldigt svenskt över rådet. Att kringgå simpel kommunikation människor emellan och i stället höra av sig till en övergripande instans, framför allt om man har lagar och regler på sin sida. Åh, så svenskt ändå. Grannen är störig? Hör av dig till störningsjouren eller bostadsföreningen eller kommunen eller kvällstidningen eller statsministern.

Men varför inte bara knacka på hos grannen och förklara läget?

Jag tänker på detta när förslaget om rökförbud på uteserveringar åter aktualiserats av regeringen. De rödgröna har länge velat göra verklighet av rökförbud på uteserveringar och olika allmänna platser. DN rapporterade tidigare i veckan att regeringen Löfven nu är redo att stoppa in förbudet i en ny tobakslag. På fredagen bekräftades detta av socialminister Annika Strandhäll (S). Januari 2019 kan därför rökning på uteserveringar vara förbjudet.

Argumenten är inte så många. Det handlar främst om att främja folkhälsan, så klart. Men ett annat väl förekommande argument i debatten är att man vill slippa röklukten. Och det respekterar jag. Men det svenska nöjeslivet är redan hårt ansatt av diverse regleringar och lagar. Inte blir det bättre när politiker fortsätter diktera villkoren för krog- och restaurangbranschen. Tillstånd för det ena och det andra. Öppettider till då och då. Men varför inte låta de privata företagen bestämma om rökförbud? Låt krögarna, klubbgeneralerna och restaurangägarna själva bedöma vad deras gäster önskar.

Det är lite ”hör av dig till störningsjouren” över det hela. De som ogillar ciggrök på uteserveringen vänder sig till riksdag och regering. Gott så. Men varför är vi så konflikträdda? Varför vill vi låta politiker och byråkrater styra och ställa det som egentligen kan lösas med lite simpel mänsklig kommunikation? Vuxna människor måste faktiskt få ta ett eget ansvar i det här landet. Ogillar du att sitta ute med en öl på sommaren och få ciggrök i ansiktet av andra gäster – sök dig till en annan uteservering som inte tillåter rökning. Och vice versa. Varför ska det vara så svårt? Eller säg ifrån om du stör dig på ett gäng kroggäster som blåser ut ciggrök bredvid dig. Prata, kommunicera!

Vem vet, man kanske blir positivt överraskad? Kanske blir ens förfrågan väl mottagen av den andra parten. Ciggen fimpas. Eller kanske inte. Men då råkar man faktiskt ha friheten att dra till ett annat ställe som inte tillåter rökning. Vi ska och bör inte förlita oss på att staten alltid sköter det vi finner lite obekvämt. Det vore att frånta oss vårt eget ansvar.

Annons
Annons