Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Kurderna firar – men nu börjar det riktigt jobbiga

Ledarsidans Bawar Ismail rapporterar direkt från folkomröstningen i irakiska Kurdistan.

Annons

En kurdisk man som röstat i måndagens folkomröstning visar stolt upp sina fingrar doppade i bläck.

Festen verkade ha börjat för länge sedan. Redan när man i lördags anlände till Erbil, huvudstad i kurdiska regionen i Irak, kändes det som att något stort var på gång. Flygplatsen var fylld av stora rödgröngula kurdiska flaggor. Längs med alla vägar fanns det skyltar efter skyltar som uppmanade folk att rösta ja till självständighet.

Det var i luften hela tiden. Vid varje möte och samtal var folkomröstningen i fokus. Och till och med två dagar innan den stora dagen undrade alla: kommer detta verkligen bli av? Stormakterna, och grannländerna Turkiet och Iran, hade blivit allt hårdare i sitt motstånd. På söndagen skulle tydligen den kurdiska regionens president Massoud Barzani hålla en sista presskonferens innan valdagen. Skulle han meddela att folkomröstningen skulle avbrytas?

Läs mer: GD:s ledarskribent på plats i Kurdistan vid historiska valet: "Väldigt festlig stämning"

Så blev det inte. I stället meddelade president Barzani att det visst skulle bli en folkomröstning. Samtidigt fylldes mitt flöde i sociala medier av exilkurder och familjevänner som hade fått påbörja den utländska voteringen över internet.

Och på måndag var den historiska dagen kommen. Överallt i Erbil gick folk runt med bläck på fingrarna – det främsta tecknet på att man röstat. Liknande bilder sågs i städer som Duhok och Silemani och Zakho. Med lugn och ro gick invånarna till vallokalerna för att bestämma över sin framtid. Turkiska och iranska hot om isolering och sanktioner verkade inte stoppa väljarna. Och ingen verkade bry sig ett dugg om att centralregeringen i Bagdad hotade med militär konfrontation. Kurderna var sedan länge trötta på det. Ankara, Teheran och Bagdad har talat om vikten av stabilitet – men faktum är att det är de turkiska, iranska och irakiska regimerna som bidragit mest till närområdets instabilitet. Inte kurderna och deras grundläggande demokratiska rätt att få rösta om sin egen framtid.

Framåt kvällen började man höra firandet på stadens gator. Kurdiska flaggor flög runt i tutande bilar. Folk skrek av glädje och stolthet. Och en hel del kurdisk musik dånade ut på gatorna. Dans och folkfest, helt enkelt.

Själv kändes allt så overkligt för mig. Det var många känslor i omlopp. Sedan barnsben har jag fått berättat för mig om det lidande och elände som drabbat kurderna. Och nu, nu plötsligt verkade vi ha makten över våra egna liv och vår egen trygghet. Det var svårt att inte tänka på de familjemedlemmar som lämnat oss eller tagits ifrån oss genom åren – vad jag hade önskat att de fick uppleva detta tillsammans med mig. En historisk dag. Första steget mot självständighet.

För nu börjar det jobbiga. I skrivande stund räknas fortfarande rösterna, och allt pekar på ett mycket starkt stöd för ett ja till självständighet. Kurderna i Irak måste sedan hantera eventuella straffåtgärder från Turkiet, Iran och Irak. Det blir inte en lätt uppgift, i värsta fall kan det till och med leda till blodiga konflikter. Och samtidigt ska man försöka förhandla med Bagdad om hur utträdet ska skötas, vilket lär bli svårt när den irakiska centralregeringen beter sig som ett lättkränkt småbarn.

Men jag är övertygad om att vi kommer få se ett självständigt Kurdistan inom en snar framtid. Om regimerna i Turkiet, Iran och Irak inte kunde stoppa folkomröstningen, kommer de inte heller kunna stoppa utropandet av en kurdisk stat.

Kurder firar folkomröstningen i Erbil, huvudstad i kurdiska regionen i Irak.

Läs mer: Bawar Ismail: Inför historiska dagen – därför reser jag till Kurdistan

TV: Kurderna röstar om sjävständighet – vi sänder live från valvakan i Gävle

Annons
Annons
Annons