Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Brister som kan åtgärdas

+
Läs senare
/
  • Att det går mer än två gymnasieplatser på varje Gävleelev förefaller överdrivet, men det fria skolvalet är i grunden bra.
Ledare

Gymnasieskolorna i Gävle har en betydande överkapacitet, har GD skrivit om på nyhetsplats. Sammantaget finns i nuläget 2000 platser i kommunala och fristående gymnasier, till 1200 elever. Ansökningar för ytterligare drygt 600 (!) platser i fristående gymnasier väntar på att få OK. Det är ju en ekvation som inte går ihop med mindre än att någon eller rent av flera skolor helt sonika får läggas ned.

Om den mataffär man brukar handla i läggs ner, eller om ens frisör går i pension, så är det ett problem som i regel kan åtgärdas utan mer än ett marginellt besvär, man letar sig snabbt till nya leverantörer. Men om ens skola börjar krisa, kanske mitt under en termin, då får det stora konsekvenser för den elev som drabbas. Och elevens kommun måste så snabbt som möjligt skaka fram en ny plats.

Stabilitet är i dessa dagar ett missbrukat ord, men ett sammanhang där det passar är när det gäller skolan och andra traditionellt benämnda offentliga tjänster. Tendensen är tydlig bland de borgerliga partier som genomförde den banbrytande friskolereformen för tjugo år sedan: nu är tid för skärpta krav och mer kontroll av friskolorna.

Att korrigera reformer i efterhand är aldrig något bevis för att hela reformen som sådan behöver vara feltänkt, vilket ofta politiska motståndare vill få det till. En föreställning att politiska reformer kan sjösättas och redan från början vara perfekta för all framtid är världsfrånvänd. Kritik för att justera reformer i efterhand är en lätt börda. Och vad gäller just friskolorna borde det också vara intressant för dess kritiker inom V-vänstern och S-vänstern att det är de borgerliga partierna som har ambition att åtgärda bristerna. Under de tolv åren med S-märkta skolministrar, passivt stödda av V, gjordes ingenting.

Den socialdemokratiska partiledarkandidaten Lena Sommestad hävdar att problemen med sjunkande resultat, segregering och allt annat är det fria skolvalets fel. Det finns bara en logik i en sådan ståndpunkt och det är ett kommunalt planmonopol för skolväsendet där eleverna stängs in i det skolindelningsområde man bor i. Men det vågar inte den möjliga, framtida S-ledaren stå för öppet. Sommestad hade chansen i en TV-debatt nyligen mot Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm, FP, att svara på frågan om hon vill avskaffa friskolorna, men duckade.

Att återinföra det förbud mot att starta skolor och förskolor som rådde fram till så sent som i början på 90-talet är ju i dag helt verklighetsfrämmande. Tiden med offentliga monopol på alltifrån telefonapparater till radiosändningar har samhället sprungit ifrån för länge sedan. Det vet förstås Sommestad.

För – ska inte elever från socialt svaga bostadsområden kunna få söka till en skola – det behöver ju inte nödvändigtvis vara en privat sådan – i ett annat område? Och är verkligen alla kommunala skolor, i all framtid, vaccinerade mot problem – bara för att de är kommunala? Just nu är den kommunala Tolvåkersskolan i Kävlinge i Skåne föremål för diskussion om statlig tvångsförvaltning på grund av stora brister – en helt unik åtgärd i svensk skolhistoria.

Offentliga skolor måste givetvis utgöra basen i skolväsendet, men att få kunna välja skola, och starta skola, är en frihet som är här för att stanna, liksom skärpta kvalitetskrav. Oavsett skolhuvudman.

David Nyström, GD

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons