Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

De borde veta hut

Ledare

USA:s Libyenambassadör Christopher Stevens omkom i en raketattack på onsdagen, avsedd att vara en religiöst betingad hämnd för en film som gör satir av profeten Muhammed – gjord någonstans i ambassadörens hemland.

Det är ju inte första gången som liknande sker, där våldsverkare väljer att bli kränkta å sin profets vägnar och tar till det grövsta våld mot helt oskyldiga (ja, som om ens de aktuella filmmakarna skulle vara skyldiga till något brott).

Man önskar att dessa våldsverkare någon gång lärs att veta hut. Ingen ska behöva tinga med sitt liv på grund av dessa gruppers globala förakt för yttrandefrihet. Redan deras reaktion är ovärdig en vuxen människa, men utlevd med vapen i hand är den oacceptabel.

Fast ändå ser sig den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton i en bisats till ett fördömande uttalande tvungen att beklaga ”alla försök att smutskasta andras religiösa övertygelser”. Förvisso. Men någonstans går en gräns där den typen av ödmjukanden är överflödiga eller rentav opassande.

Dåd liknande detta riskerar alltid att eskalera i en ny hämdspiral, där helt oskyldiga muslimer i till exempel Sverige skuldbeläggs för vad våldsverkare gjort i deras religions namn på avlägsna håll i världen. Som en slags spegelbild.

Det är svårt stoppa terroristiskt tänkande hos grupper i andra länder, men det vi kan göra i vårt land är att åtminstone hålla oss för goda för att sänka oss till samma slags låga tankemönster, samma förakt för yttrandefrihet (och religionsfrihet), och samma lätthet att ta till våld när man upplever sig ”kränkt”.

David Nyström

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons