Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Den gubben går inte!

+
Läs senare
Ledare

den senaste Sifo-undersökningen svingade sig Moderaterna över det mytomspunna 30-procentsträcket. Och inte undra på att regeringsdugligheten premieras. Motståndet skevar ju betänkligt. Konsekvenserna av oppositionens halsstarriga överbudspolitik kan omöjligen leda till annat än stärkt väljarövertygelse om regeringens lämplighet att styra landet. Tänk kontrafaktiskt. Hur många krisande bilföretag hade inte Sahlin & Co köpt vid det här laget? I tider av global finanskris med accelererande arbetslöshet, dalande tillväxt på gränsen till säga recession och krympande skatteunderlag ska checkar inte skrivas ut in blanko. Punkt.

Men att infoga framgångarna i kristesen – att väljarna sluter upp bakom de styrande i depressionstider – är allt för schablonmässig. Moderaternas bedrift sträcker sig bortom krishanteringen; det ökande opinionsstödet handlar snarare om en skicklig förnyelseprocess från ett mörkblått bunkergäng till ett folkligt alternativ i ljusblåa nyanser. Partiet har rört sig från ensidiga instrumentella nyttokalkyler till att inta rollen som välfärdens och den aktiva arbetsmarknadspolitikens främsta försvarsadvokater. En ideologisk metamorfos som utmanat Socialdemokraternas position och självbild.

Kanske var det just fruktan för syrebrist i det politiska mittenriket som föranledda S att iscensätta en motvillig renässans av partiets lätt maktlystna approach. Och inte minst, beväpna sig upp till tänderna med skräckpropaganda om ”borgarnas hårda Sverige” – där välfärdsbygget skulle raseras till förmån för en likgiltig nyliberalism som förpassade medborgarna från trygghetssystemen till rännstenen. Där en skoningslös vardag väntade för alla utom näringslivets potentater. Gåslever till de besuttna, brödköer till massorna.

Men i takt med att skattesänkningarna visade sig tillfalla LO-kollektivet och de uppstramade socialförsäkringsreglerna faktiskt hade resonansbotten i folklagren stegrade hysterin. Under den särskilda riksdagsdebatt om den ekonomiska politiken, begärd av S, avfyrade de rödgröna verbala salvor som förde tankarna till alla annat än en skarp opposition. Mikaela Valtersson, MP, hävdade att regeringens politik har inneburit en human katastrof i Sverige (!) och Ulla Andersson, V, basunerade att människor har blivit ofria på grund av alliansens reformer.

Högljuddheten antas väl maskera de egna tillkortakommandena och bristen på konkretion, men den gubben gick inte. Tillåt mig damma av en statsvetenskaplig tes: när principerna är löst hållna blir retoriken desto hårdare.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons