Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Ett kraftfullt nja till betyg i årskurs fyra!

+
Läs senare
Ledare

Betyg fungerar. Betyg med täta intervaller funkar utmärkt. Alliansregeringens betygsreform med flera steg, signerad Jan Björklund, fungerar precis som det var tänkt.

Jag kan uttala mig av egen erfarenhet, i egenskap av förälder till en skolelev.

Jag är lycklig över att betyg i årskurs sex hann införas precis innan vårt barn började sexan. Samma gäller den nya sexgradiga betygsskalan A-F.

På det radikala 1970-talet var betygsmotståndet högljutt.

Informationsvärdet var noll, löd ett av argumenten. "Bara en siffra på ett papper". Information kunde ju mycket mer utförligt ske vid kvartssamtalen mellan föräldrar och klassföreståndare, dessutom i dialog.

Så är det inte. Utvecklingssamtalen, trots att de numera ofta är två kvartar och tre parter som deltar (även eleven själv), ger ändå inte den distinkta information som betyg ger. Båda behövs.

Lärarna klarar, av förståeliga skäl, inte av att vara så raka som betyg är. Man vill ju så gärna uppmuntra, betona de ämnen där eleven är bra, och inte skapa dålig stämning. Det är lätt att som förälder gå glad i hågen från samtalet med intrycket att det mesta flyter på fint för barnet.

Men förnöjsamhet över att det går "tillräckligt bra" sporrar inte till högre ambitioner. Alla barn behöver ges en chans att motiveras till att utnyttja hela sin begåvningskapacitet, inte förspilla delar av den. Såväl för sin egen del som för samhällets.

Mitt yngre barns betyg i sexan förra året var väl, tja, hyfsade. Det kändes i alla fall efterlängtat att äntligen få den lite milt luddiga och välmenande informationen på utvecklingssamtalen översatt till konkret data.

Vi föräldrar konkluderade att vårt barns betyg var en bra grund att bygga vidare på, och att det låg tre års chanser i högstadiet att förbättra de ämnesbetyg som var medelmåttiga.

Tack och lov att det bara dröjde en termin och inte flera år tills nästa betyg kom.

Tvärtemot våra förhoppningar, och trots en studiemotiverad elev, hade betygen från vårterminen i sexan till höstterminen i sjuan i flera ämnen gått åt fel håll.

Nu återstod bara 2,5 terminer till att förbättra slutbetygen, och en lägre nivå att börja på. Så vi föräldrar insåg att vi måste prioritera om våra kvällssysslor, och läsa läxor ihop med vårt barn – dagligen – samt följa upp provresultat löpande och tillsammans planera studierna inför varje vecka.

Med detta sagt har jag nog nu retat upp en stor del av läsarskaran. Vilket pretto!

Jag skriver inte detta för att framhålla min förträfflighet. Det jag vill belysa är att täta betyg och flera betygssteg fungerar. Precis som vår förre utbildningsminister avsåg med sin betygsreform.

Det är betydligt lättare att försöka förbättra sina resultat – oavsett om det är fråga om studier, idrott, musik eller annat – i små och täta steg än att ta sig an stora språng. Kärven ska brytas sticka för sticka: ha som mål att ett D-betyg ska bli ett C nästa termin, för att därefter bli B, etc,

Självklart begriper jag att många föräldrar inte har den livssituation att de kan läsa läxor med sina barn. Därför är jag för förslag från vänsterhåll om allmän läxläsningshjälp, och mot alliansregeringens RUT-avdrag för läxhjälp; en skattesubvention som få ekonomiskt svaga har råd att utnyttja.

Men jag vågar påstå att i minst hälften av alla barnfamiljer kan en förälder offra en timmes TV-tittande på kvällen och barnet en timmes dataspelande, till förmån för barnets studier.

Jag kan dessutom rekommendera det. Det är inte helt fel att friska upp sina grundskolekunskaper. I många fall konstaterar jag skamset att jag inte är smartare än en sjundeklassare.

När det gäller betyg i årskurs fyra har jag dock en bestämd åsikt: – Vet ej! Det går för lång tid till nästa betygstillfälle, i sexan, för att det ska fungera som motivation. (Hellre då betyg i femman).

Å andra sidan ser jag inga faror med betyg i fyran. De flesta länder har tidiga betyg. De flesta av dem producerar välfärdssamhällen, några även Nobelpristagare. Få av dem uppvisar någon signifikant överdödlighet bland 10-åringar.

Att ha försök med betyg i fyran på blott 100 skolor i landet måste vara ytterst oriskabelt. Som politisk reform är det marginellt.

Men likväl kontroversiellt. Att de socialdemokratiska skolpolitrukerna i Gävle säger blankt nej utan att ens höra rektorernas åsikter är symptomatiskt. (Dock representerar han ingen majoritet. Alliansen och SD kan övertrumfa Vadelius om de vill att någon Gävleskola ska vara med i försöket.)

Det bästa med reformen är att den inger hopp om att framtida skolreformer över blockgränsen är möjliga. Då, får man hoppas, i större och viktigare frågor.

Att antagonisterna Jan Björklund och Gustav Fridolin kan stå skuldra vid skuldra i betygsfrågan visar att under kan ske.

LÄS MER:

Vadelius vill inte ha betyg i årskurs fyra

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons