Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Ett mer funktionellt EU

+
Läs senare
/
Ledare

I dag röstar våra folkvalda om Lissabonfördraget. Eller rättare sagt, efter en grundlig process med allmän remissrunda, riksdagsbehandling och lagrådsprövning, beslutar riksdagen med kvalificerad majoritet om EU ska styras av det förlegade Nicefördraget eller av det nya Lissabonfördraget.

I ena vågskålen ligger alltså ett fördrag daterat år 2003 då unionens medlemstal var 15, illa anpassat för dagens 27 medlemsstater och fortsatt utvidgning, och i andra vågskålen ett fördrag som rymmer regelverk för att göra EU mer demokratiskt och effektiv vad gäller möjligheterna att finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem.

Det är en väsentlig skillnad. Viktig att påtala när Nej-rörelsen sprider skenet av att voteringen handlar om ett ja eller nej till EU. Att motståndarsidan, i riksdagen representerade av vänsterpartiet som hänvisar till inskränkt arbetsrätt och miljöpartiet som ogillar maktöverföring, lyckats få sådant svängrum att mistänkliggöra EU:s avsikter säger en hel del om det informationsunderskott som råder.

Planerna att göra själva fördragstexten och maktbalansen i unionen mer tydlig och begriplig misslyckades kapitalt. Den undermåliga upplysningen till medborgarna är ett underbetyg till politikerna, inte minst regeringen som i sin första regeringsdeklaration klargjorde ambitionen om att Sverige ska vara en given del av EU:s kärna.

För alla som värnar EU:s inneboende potential att möta framtidens utmaningar är ratificeringen agelägen. Lissabonfördraget innebär kort att insynen ökar i alla EU-institutioner. Exempelvis blir ministerrådets sammanträden – där lagstiftningsförslag dryftas och antas – offentliga handlingar. Öppenheten som fastslås i stadgan för de grundläggande rättigheterna, samt principen om samråd med det civila samhället om lagförslag, är viktiga steg för att öka EU:s folkliga karaktär.

För att åtgärda det demokratiska underskottet som unionen släpar med ges EU-parlamentet större makt och medbeslutanderätt i rättsliga frågor, de nationella parlamentens suveränitet ökar och stadgan om grundläggande fri- och rättigheter blir juridiskt bindande. Därmed garanteras alla EU-medborgare en gemensam uppsättning rättigheter.

Beslutsordningen anpassas så att majoritetsomröstningar i rådet blir huvudregel, med undantag för utrikes- och säkerhetspolitiken, vilket gör den ekonomisk-politiska gemenskapen slagkraftigare. Dessutom väljs en ordförande för Europeiska rådet, kommissionen bantas och utrikespolitiken anförs av en företrädare istället för två.

EU-skeptikernas invändning är att makthavarna i Bryssel inte kan avsättas och därmed är EU ingen demokrati. Rent tekniskt kan beslutsfattarna inte avsättas. Men en union som bygger på respekt för rättsstaten, mänskliga rättigheter och jämlikhet i syftet att främja freden och välfärden, och som dessutom kan angripa gränsöverskridande problem som klimatfrågan, förtjänar stöd. I allt väsentligt leder Lissabonfördraget till ett mer funktionellt EU. Det vore olyckligt om Sverige inte bidrog till en sådan utveckling.

GD 20 NOVEMBER 2008

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons