Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hen bör bli länets nästa landshövding

/

Annons

På frågan om vem som ska efterträda länets landshövding Barbro Holmberg finns ett givet svar:

Ingen.

Landshövdingar, liksom länsstyrelser, är föråldrade institutioner som borde gått ur tiden för länge sedan.

Länsstyrelserna inrättades år 1634 av rikskanslern Axel Oxenstierna. Dess chef, landshövdingen, hade fram till 1958 den formella titeln Kunglig Majestäts befallningshavare.

Syftet var att statsmakten bättre skulle kunna styra och ställa över allmogen ute i bygderna. Barbro Holmberg har alltså haft funktionen av ett slags "vicekung" över förläningen Gävleborg.

Allt som är gammalt behöver inte vara fel. Men behöver inte vara för evigt heller, om en ny tid kräver förändring.

Förre S-statsministern Göran Persson hade storstilade tankar om att, för första gången sedan Oxenstierna, reformera den svenska statsförvaltningen i grunden. Län och landsting skulle slås samman tillstörre regioner – och bli folkvalda.

Länsstyrelserna är inte demokratiska "nerifrån och upp", till skillnad från kommuner, dagens landsting/regioner, och riksdagen.

Det är inte Gävleborgs invånare som utsett Barbro Holmberg, och de kommer inte att kunna påverka vem som ska bli hennes efterträdare heller. Länsstyrelserna styr "uppifrån och ner", alltjämt som Oxenstierna avsåg för snart 400 år sedan.

Moderaterna begravde idéerna på att reformera statsförvaltningens regionala nivå. Gävleborg var ett av de sista länen att få bli region, sedan slog Reinfeldt och Borg igen porten.

Men regionen blev varken den geografiska storregion som hade varit till fördel för Gävle om den inbegripit Mälardalen (i stället för Hälsingland), och länsstyrelserna fördes inte in i regionerna.

Så där står vi i dag, med dubbla kommandon på länsnivån; ett statligt (länsstyrelserna) och ett folkvalt (regionerna/landstingen), en chef som utses av regeringen (landshövdingen) och en ledning som utses i allmänna val (regionstyrelsen med dess regionråd).

Svåröverskådligt? Ja, och det är ju ett tungt argument för en reformering. Ett annat är demokratiskt, och ytterligare ett handlar om effektivitet. Är det vettigt att två olika organisationer med olika mandat sysslar med likartade frågor som berör människorna inom samma geografiska område?

Nå. Det blir nu ingen organisationsförändring. Barbro Holmberg kommer att få en efterträdare.

Ska det över huvud taget vara någon mening med ett landshövdingeämbete så ska det inte vara som avstjälpningsplats för politiker som inte längre levererar. Därmed inte sagt att Holmberg skulle tillhöra den skaran, annat än på förstnämnda punkten.

Att regeringar betraktat landshövdingestolarna som reträttposter säger en del om vilken betydelse de ansetts ha.

De mest lyckade utnämningarna har ofta varit när landshövdingar hämtats utanför politiken. Förre chefen inom Sandvik Lars Ivar Hising är ett exempel. När han utsåg till hövding på Gävle slott 1986 var det mer eller mindre unikt att man hämtade en person från näringslivet.

Det är vad man får hoppas även denna gång – att någon med djupa kunskaper inom arbetsmarknad och utbildning flyttar in på slottet. Till exempel någon från näringslivet, fackföreningsrörelsen eller utbildningsväsendet.

På de områdena finns en del att göra i Gävleborg.

Annons
Annons
Annons