Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: Tafsa inte på strejkrätten, sossar!

Annons
Krönikören Henrik Johansson är Avestabo, grundare av den antirasistiska sajten

En sak jag fick lära mig när jag ”växte upp” inom arbetarrörelsen var att det stod var och en fritt att starta en fackförening i Sverige om man var missnöjd med rådande villkor på sin arbetsplats.

Argumentet sträckte sig inte bara till om man var missnöjd med arbetsgivaren, utan även om man ansåg att facket som redan fanns på arbetsplatsen inte gjort nog för arbetstagarna.

För att förenkla det hela, medlemmarna kunde säga ”fack you” till facket om de inte skötte sitt förtroendeuppdrag och helt enkelt starta en ny fackförening. Allt i enlighet med föreningsrätten, vilken finns inskriven i såväl grundlag som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Den här principen har varit helig för arbetarrörelsen då den är själva grundstenen för att kunna organisera sig som arbetare. Eller låt mig säga såhär, den var helig fram tills i december då arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S) bestämde sig för att utreda strejkrätten.

Bakgrunden är hamnkonflikten i Göteborg mellan bolaget APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Eller konflikt och konflikt, hamnarbetarna har strejkat åtta timmar under 2017, samtidigt har APM Terminals stängt arbetarna ute via en lockout under 371 timmar. Sedan 30 juni förra året pågår heller inga konfliktåtgärder, varken från arbetarna eller arbetsgivarens sida.

Så hur hänger strejkrätten ihop med föreningsrätten? Jo, utan den ena är den andre tandlös.

Vad Socialdemokraternas faktiskt utreder är om ett fackförbund som för närvarande inte har avtal med arbetsgivare har rätt att strejka. Problemet är just detta: Hamnarbetarförbundet har inget avtal med APM Terminals, det har istället Transportarbetarförbundet. Detta trots att Hamnarbetarförbundet har en klar majoritet av fackligt anslutna i hamnen.

Inte nog med det, deras krav handlar inte heller om att teckna ett kollektivavtal, eller löner för den delen. De strider om rätten att få representera sina medlemmar som vilket fackförbund som helst i till exempel frågan om arbetsmiljö.

Om Socialdemokraterna kommer fram till att endast avtalsbärande fackförbund har rätten att använda den enskilt viktigaste stridsåtgärd fackförbund har till sitt förfogande, vad finns det då ens för vits att försöka starta nya fackförbund? Vad skulle ett sådan fackförbunds slogan vara?

”Vi står upp för medlemmen – ja, om inte arbetsgivaren säger nej alltså. I så fall sätter vi oss ner, vi har ändå inget att sätta emot”...

När Ylva Johansson säger att ”den svenska modellen inte fungerar som det är tänkt” så kunde hon inte ha mer fel. Den fungerar precis som den ska, arbetare går ihop och ställer krav på arbetsgivaren. Om parterna inte kommer överens så riskerar man konflikt. Framförallt om det inte finns ett kollektivavtal mellan parterna som säger: ”Ajabaja, nu är det fredsplikt, ni får vänta tills en ny avtalsrörelse”.

Nej, det som felar är vi inom den sanktionerade arbetarrörelsen, alltså LO och socialdemokratin. Vi har misslyckats att organisera hamnarbetarna i Göteborg. Det är vi som borde ansträngt oss hårdare eller släppt kollektivavtalet till Hamnarbetarnas förbund.

Där har du lösningen Ylva Johansson! Och vet du vad? Sådant här borde jag inte behöva förklara för en arbetsmarknadsminister som företräder ett arbetarparti!

2015 skrev ordförandena för LO, TCO, Saco och Generalsekreteraren för Världsfacket IFS en debattartikel med rubriken: ”Alla arbetare måste ha rätt att strejka”.

Jag kan bara hoppas att arbetarrörelsens främsta företrädare nu står för sina ord och visar att det här inte är vägen att gå, framförallt inte för ett parti som gör anspråk på att försvara arbetare.

Henrik Johansson

Annons
Annons