Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: Vi vet inte om gräsrötterna håller med Löfven om att S nu blivit ett mittenparti

Annons
Processen när S partiledare utses bör vitaliseras och präglas av transparens, anser krönikören Henrik Johansson.Foto: Pontus Lundahl.

För ett tag sedan publicerade Stefan Löfven en text på sin Facebook där det stod att läsa: "Vi står i mitten av svensk politik, vi är ett parti för många inte bara få".

Uttalandet fick de gräsrötter inom arbetarrörelsen som aldrig sett sig som något annat än en rimlig vänster att reagera, även undertecknad. 

Jag har likt många andra nämligen aldrig sett på S som något mittenparti, tvärt om. Men det är kanske så, även om jag har en helt annan uppfattning, att medlemmarna har rört sig åt mitten.

Kanske är det så att jag står kvar i det förgångna med drömmar om ett arbetarparti som kan leva och frodas på vänsterkanten även år 2017. 

Det finns dock ett sätt att ta reda på vad partiet är och bör vara. Låt oss medlemmar välja nästa partiordförande!

Innan någon partist blir blå i ansiktet och skriker att "vi faktiskt väljer vår politik på kongressen!" så kan jag lugna er med att det så klart stämmer.

Samtidigt vet vi hur viktig en partiordförande är för partiets inriktning, som samlande kraft, men även hur vår politik tolkas och förs fram i debatten. 

Valet till en så pass viktig position borde genomsyras av full transparens och interndemokrati. Inte samtal i slutna rum och interna maktspel. 

När jag frågat om varför S-kandidater inte ställer upp öppet mot varandra har jag inte sällan fått en variant av följande svar: "Det är viktigt att vi håller ihop partiet". 

Visst – jag kan se hur konflikter kan uppstå vid en såpass stor fråga som nästa partiordförande, men samtidigt ser jag en hel del fördelar. 

Ofta möts Henrik Johansson av förklaringen att S inte vill ha olika partiledarkandidater för att en sådan process skulle skapa sprickor i partiet.

1. Personer som anser sig ha stöd för sin kandidatur får pröva detta mot hela medlemskåren. 

2. Kandidaten måste presentera och förklara sin politik innan en kongress och inte efter en som det ser ut idag. För vad visste vi egentligen om Löfven och Juholt innan dessa valdes av eniga kongresser? 

3. Medlemmarna får testa de olika kandidaterna innan de ger sin i kast med att debattera med de övriga partiledarna. 

4. Jag tror att en bättre interndemokrati kan få fler människor att ansluta sig till och engagera sig i socialdemokratin. 

5. ...som är det absolut viktigaste argumentet för en öppen kandidatsprocess: när vi väl valt en ny partiordförande så vet vi att denna ordförande, och ordförandens politik, är väl förankrade i partiet. 

Medlemmarna har fått säga sitt!

Vad vet jag, det kanske visar sig att jag har haft fel, kanske vill medlemmarna se ett renodlat mittenparti, men då har vi fått ett svar på den frågan. 

Eller så visar det sig att jag har rätt och att partiet inte hör hemma i en grå massa i mitten av svensk politik...

Oavsett resultatet så får vi en gång för alla ett slut på diskussionen om vår identitet. Framförallt får medlemmar, partiaktiva och väljare ett rakt besked om vad socialdemokratin vill! 

Och det kan väl aldrig vara dåligt, eller hur? 

Henrik Johansson

Annons
Annons