Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Herr Guillou är en förolämpning

/

Överklassproletären Jan Guillou älskar att stå i centrum. Det tycks inte spela så stor roll varför, det viktigaste är bara att debatten kretsar kring honom.

Annons

Kanske är det i det ljuset, och i hans egenskap som notorisk provokatör, man ska se hans senaste kolumn i Aftonbladet (22/2-15). Jan Guillou vill i sin artikel ta ära och heder av alla – särskilt liberaler – som har varnat för den senaste tidens tecken på en ökande antisemitism. Antisemitismen är överdriven och vi som har varnat för den ljuger, får vi till exempel veta.

Guillou skriver bland annat: "För dem, som vill framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land, är varje lögn och överdrift ett av det höga ändamålet helgat medel."

Att judar vittnar om att de inte känner sig lika säkra i Sverige längre, viftar Guillou undan som överdrifter. Han tycks också ha något emot att polisens bevakning av synagogor och andra judiska institutioner – något som tydligen sker med "särskilt häftiga tyska kulsprutepistoler" – har ökat efter terrordåden i Frankrike och Danmark.

Guillou låter nästan som ett av de där anonyma nättrollen – fast med den skillnaden att han faktiskt kan skriva underhållande – när han lanserar sin konspirationsteori: Varnar man för antisemitism så försöker man tona ner islamofobin.

Nu är jag osäker på vilka tidningar eller debattörer Guillou brukar läsa och lyssna på, men jag har sällan eller aldrig stött på någon – utom just Guillou själv då – som menar att man måste välja mellan att uppmärksamma antisemitism och islamofobi.

Jag har inget som helst problem med att erkänna att det finns ett hat och en misstro mot muslimer i Sverige, men jag kan också se att det finns en hotbild mot landets judar. För att riktigt förvirra Guillou så ska jag tillstå att det dessutom finns en utbredd antiziganism (något som Sofia Mirjamsdotter skrev om på ledarplats i ST nyligen) i Sverige, även om det inte tycks passa in i Guillous binära världsbild där man måste välja mellan att antingen förfasa sig över antisemitism eller över islamofobi.

Guillou skriver också: "Tanken att den svenska judenheten börjat förbereda sig på flykt ur landet är inte bara hårresande. Den är en oerhörd förolämpning."

Har Guillou missat de rapporter om unga svenska judar som lämnar Europa, inte bara för Israel utan för USA där den judiska gruppen inte alls ses med samma njugga inställning? Det är inga påhitt. Det är, oftast, unga människor som upplever att det blir allt svårare för dem att leva i Sverige och Europa om de vill kunna vara öppna med sin tro. Det som om något, för att använda Guillous ord, är en "oerhörd förolämpning" är att inte ta dessa människors oro på allvar.

För att parafrasera den liberala publicisten Torgny Segerstedt: Herr Guillou är en förolämpning.

Annons
Annons