Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Ingen medömkan

+
Läs senare
Ledare

Under senaste veckan har Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt varit lovligt villebråd i nyhetsdjungeln. Det finns föga skäl att ömka honom. Politik är även i vår svenska hantering ofta en bakslug och smutsig hantering. När det gäller socialdemokrater och deras närstående är det svårt att pressa fram någon medömkan för Juholt.

Man ska komma ihåg att medan exempelvis akademiska positioner ska erövras på kunskapsgrund är politiska framgångar baserade på förmågan att övertyga andra om en viss politisk linje – rättvisa är i det sammanhanget ett synnerligen gångbart ord.

När Juholt valdes till orförande skedde det efter vad man kan förstå en oerhörd och långvarig strid inom det självgoda socialdemokratiska partiet. Mona Sahlin fladdrade iväg sedan hon stått ut med det interna motståndet länge och nu är det alltså Juholts tur.

Socialdemokraterna har sedan långa tider vant sig vid att kunna bita huvudet av skam utan att behöva försvara det. Partiet har bestämt och därför blir det så, har varit motiveringen i många fall. Också i synnerligen allvarliga sådana.

Juholtaffären är trots de svarta rubrikerna ingen riktig storm.

Det var dock det som Vilhelm Moberg på sin tid – 1950-talet – drog igång. Avslöjandet om Gustaf V:s homosexualitet och allt vad som följde av det drog som en mental tsunami över landet. Det är nog i dag, bara ett halvt sekel senare, svårt för de flesta att förstå vilken upprördhet som drabbade landet och då främst de konservtiva grupperna, de som bara något tiotal år tidigare stått med högerarmen höjd och vrålat Heil.

Även dåtidens socialdemokrater, som leddes av Tage Erlander, gick vilse och medverkade till att mörklägga skyddandet av statsöverhuvudet.

Detta var egentligen ett oerhört brott i en demokratiska nation.

Den, lindrigt uttryckt, osunda kopplingen mellan parti och statsmakt har sedan fortsatta, Geijeraffären, är ett exempel och det är inte underligt småpåvarna här och var genom åren försökt sig på samma sorts danssteg.

Här i Gävle och Gävleborg har vi som de flesta väl minns haft en egen politikerskandal baserad på att det stora partiets företrädare trodde sig kunna göra som de ville, långt utanför regelverkens och anständighetens ramar. I det fallet hade alkoholen en stor del i vad som hände.

Mycket av det som hänt kan man nog sammanfatta med att människor inte orkar, inte kan förstå, att ansvar är drygt att handskas med.

Juholt tycks inte ha förstått särskilt mycket av allt detta. På sin karaktäristiska dialekt uttalar han att har förståelse för än det ena än det andra men hans värdegrund tycks bara vara grund.

Juholtaffären är trots de svarta rubrikerna ingen riktig storm.

TORD BERGKVIST

Krönikör

tord.bergkvist@gd.se

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons