Annons
Annons
Annons

Jag vill få jubla igen

Ledare

Nu får den här finalserien snart vara över så att jag kan koncentrera mig igen, klagade jag högljutt för alla som ville lyssna häromdagen.

För så är det. Som äkta hockeysupporter, som infödd Gävlebo med flera rotförgreningar i släktträdet på tvärgatorna på Brynäs är man chanslös.

Brynäs med guldvittring och livet handlar plötsligt om hockey och åter hockey. Analysförmågan sätts ur spel (Brynäs gör allt rätt), jag buar lojalt mot tveksamma (lika ofta helt korrekta) domslut och applåderar ivrigt när motståndarlagets spelare åker ut (de domsluten är självklart alltid rätt). Jag får blodtryckshöjning av intervjuer med motståndarna (seriöst, var är det för fel på Skellefteåtränarna?) och tycker istället att Brynästränare- och spelare är ett under av klokskap och sportslighet. Och när Andreas Dackell och Jakob Silfverberg tillsammans lyfter bucklan inför de fullsatta läktarna i Läkerol Arena blir jag gråtmild.

Jag vet att världen trampar på därute. Jag vet att det säkert finns saker som är viktigare än sport, men jag tänker stanna kvar i min SM-guldbubbla en liten stund till.

Jag tänker sälla mig till kören som hyllar Brynäs smarta lagbygge och satsning på egna, lokala förmågor.

Brynäs IF är ingen ointaglig, elitistisk bastion utan en förening som uppfattar och uppskattar de lokala förmågorna. För de hockeyspelande barn- och ungdomarna runt om i Gävle med omnejd är elitlagen en morot. Där kan även de spela en dag. Framgång väcker intresse, elitlagen får fler unga att börja idrotta. De sociala vinsterna liksom folkhälsoaspekten är stora.

Men – och det kan inte nog understrykas – Brynäs, liksom alla andra föreningar på elitnivå, är ingenting utan breddidrotten, utan alla de där andra föreningarna med livlig ungdomsverksamhet. De är ingenting utan hockeymammor- och pappor som skjutsar, brassar hamburgare och häller upp kaffe i plastmuggar.

Det är ju där ute, långt ifrån höga spelarlöner och specialchartrade plan, som de framtida spelarna finns. Utan breddidrott, ingen elit.

Det otvetydiga och viktiga bandet mellan elit och bredd finns där och det är något för stadens politiker att fundera över när man talar om nedskärningar inom ungdomsidrotten.

För alla skriver ju under på att Brynäs är viktigt för Gävle. Föreningen är ett varumärke, något att vara stolt över.

Och vi vill ju få guldjubla igen.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons