Annons

Kanske det finaste man kan ge ett barn

/
Ledare

Läsförståelse är kanske det finaste man kan ge sitt barn.

Att barn lär sig att knäcka läskoden är en grundläggande pusselbit för bra skolresultat. Har man sig inte tagit sig uppför detta första trappsteg blir den vidare färden uppför trappen svår.

Nästan alla ämnen i skol-an är beroende av att eleverna kan läsa, förstå och tolka texter. De två senare leden är inte minst viktigt.

Det är skillnad på att rent tekniskt kunna läsa och på att faktiskt förstå vad som står skrivet.

Historiskt har svenska elever presterat bra just i läsförståelse i internationella jämförelser, men i PISA-studien som kom förra veckan så ligger svenska 15-åringars läsförståelse under genomsnittet i OECD-länderna. Och trenden är negativ, svenska elever halkar alltmer efter.

Johanna Koljonen, journalist och en av de som deltog i Litteraturutredningens arbete, pekade när utredningen ifjol presenterade sitt slutbetänkande på att det finns ett klart samband mellan elever som har låg läsförståelse i fjärde klass och de som lämnar nian med ofullständiga betyg.

I förra veckan, före PISA-rapporten, presenterade regeringen en satsning på läsning kallad Läslyftet. 300 miljoner kronor sätts av under perioden 2014 till 2018 för att fortbilda lärare så att de blir vassare på att lära ut just läsande.

Det är en välkommen satsning även om den iso- lerat inte lär göra någon större skillnad.

En lucka att täppa till är att det fortfarande är alltför många skolor, främst friskolor, som i strid med skollagen inte har något bemannat skolbibliotek. På dessa skolor står det i bästa fall några hyllor med böcker till buds för eleverna, men en boksamling är inget bibliotek.

Det som gör en samling böcker till ett bibliotek är kunnig personal som kan guida eleverna i littera- turens värld och visa hur man hittar den information som eftersöks. I värsta fall hänvisas elever helt enkelt till olika kommunala bibliotek.

De skolor som så flagrant bryter mot skollagen borde straffas hårdare.

Med jämna mellanrum dyker diskussionen om en litteraturkanon som alla elever ska ta del av upp. Tyvärr fastnar debatten ofta i sidospåret om det är rätt eller fel att peka ut viss litteratur som viktigare än annan, när huvudfrågan är hur vi förmår att få elever att läsa och diskutera vad de läst i större utsträckning.

Vad är en litteraturkanon värd om eleverna ändå inte läser de böcker som finns upptagna däri?

Att öka läsförståelsen är inte heller bara ett uppdrag för skolan.

Samhället som helhet måste uppvärdera läsning. Andelen föräldrar som läser högt för sina barn varje dag har sakta men säkert sjunkit på senare år.

Det är väl belagt att högläsning är bra för barns språkutveckling; ordför- rådet utvidgas och förmågan att sätta ihop gramattiskt korrekta meningar förbättras. Därtill väcker det ofta en lust hos barnet att själv lära sig läsa.

Det är svårt att finna en finare gåva att ge ett barn.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons