Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kanske inte så konstigt att många väljer att sticka

+
Läs senare
/
  • Vad är vi för sorts samhälle om vi inte kan ta hand om barnen? Alla barn.
Ledare

Nioåringar kan vara tuffa, självständiga och kloka. Klokare än oss vuxna på så många sätt och vis.

Ibland känns de så stora, med sina Ipads, datorer och sms:ande. Tonåren känns plötsligt inte så långt borta.

Men nioåringar är inte så himla stora, när allt kommer omkring. För de leker också och vill inte sällan ha favoritnallen fortfarande när det är sovdags. Och de berättar sprudlande om saker som hänt i skolan och visar upp teckningen på favorithästen inuti ett hjärta som tecknats på fritids.

De kramas också, en hel del, för de är där någonstans mitt i mellan det lilla barnet och det lite större.

Men så finns det nioåringar som inte har den där möjligheten att pendla mellan att vara liten och att vilja vara stor. Barn som irrar runt i Sverige, vind för våg, som ingen hjälper. Som den nioårige pojke som kommit ensam hela vägen till Sverige från ett land någonstans långt borta, som inte har någon familj i Sverige och därför placeras på ett HVB-hem i Skåne. Därifrån sticker han tillsammans med en ett par år äldre pojke och tjuvåker tåg in till Malmö.

Där, på centralstationen i Malmö, brottar en väktare ner nioåringen på golvet då pojkarna ska hållas kvar tills polisen kommer. Han sätter sig på honom, håller en hand mot hans mun och dunkar hans huvud i golvet samtidigt som pojken skriker av ångest, slingrar sig, för­söker komma undan. Han ropar ut en muslimsk bön som uttalas när slutet är nära.

Allt fångat av en övervakningskamera.

Hade det inte funnits något annat sätt att hålla honom kvar tills polisen kom? Jo, självklart hade det funnits det, det måste det finnas, även om pojken slog, fäktade, bet eller vad det kan röra sig om.

Men enligt polisen visar filmen inget övervåld utan det som sker har vakten befogenhet att göra.

Säkerhetschefen på Jernhusen som äger centralstationen i Malmö säger att de båda barnen var efterlysta kriminella och försökte fly och därför skulle hållas kvar. ”Vårt absoluta krav är att man inte får använda mer våld än vad som är lagligt.”, fortsätter säkerhetschefen.

Kriminella? Våld? En nioåring och en tolvåring?

Det borde vara främmande uttryck att använda när man pratar om barn.

Men vi behandlar inte alltid barn så väl som vi gärna tror att vi gör i Sverige. Faktum är att vi fått kritik från FN för att inte göra tillräckligt föratt skydda ensamkommande flyktingbarn. Hundratals av dem försvinner nämligen. Enligt en tjänsteman på sektionen för ensamkommande barn i Malmö som Aftonbladet pratat med är de som en dold befolkning.

Men reaktionen från myndigheter är alltför ofta en axelryckning. Ingen letar efter dessa barn och det är hjärtslitande att inse.

Vad är vi för samhälle om vi inte tar hand om de små och försvarslösa?

De båda pojkarna i Malmö var på rymmen vissa uppgifter säger att de letade efter sin storebror som de skilts ifrån vid ankomsten till Sverige. Efter händelserna på Malmö centralstation kördes de tillbaka till sitt HVB-hemmet men försvann igen.

Efter den typen av kontakt med vuxna är det inte så konstigt att instinkten är att sticka.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons