Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Regeringen sparar på dem som behöver samhällets stöd allra mest

Regeringen har beordrat besparingar på LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det är skamligt, tycker GD:s politiska redaktör Karin Bergkvist.

Annons

SEn manifestation arrangerad på internationella funktionshindersdagen förra året då många demonstrerade mot nedskärningarna i LSS.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har med all rätt kallats för landets största frihetsreform. Det var Folkpartiet (Idag Liberalerna) som 1994 var drivande för att få igenom reformen. Rättighetslagen ska ge människor med funktionsnedsättningar studera, jobba och aktivt ta del av allt som samhället har att erbjuda. Kort sagt ha möjligheten att självständiga leva som alla andra, göra allt det som den utan funktionsnedsättning med självklarhet kan göra.

En viktig del är den personliga assistansen, eftersom den innebär möjligheter att kunna bo hemma och gå på toaletten eller borsta tänderna. För andra innebär den möjlighet att leva ett aktivt liv eller att kunna jobba och försörja sig själv, trots funktionshinder.

Liberalerna är med all rätt stolt över denna frihetsreform.

Lika begriplig är den liberala ilskan när den hotas.

För regeringen har pekat ut LSS som ett område att spara på. Signalerna från de rödgröna har varit tydlig. I sina instruktioner till Försäkringskassan finns direkta instruktioner om att strama åt i assistansen. "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen".

Regeringen har fått som den vill. Bedömningarna hos myndigheter, i kommuner och i domstolar redan är mer restriktiva med att bevilja stöd.

Vid utgången av 2017 kommer man att ha sparat miljardsummor. Över 1 000 personer kommer att ha förlorat sin statliga assistansersättning.

Läs mer: Värna LSS – en liberal frihetsdröm

Dessutom har det blivit svårare att få assistans beviljad för den som ansöker för första gången, något bland andra Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar har varnat för.

Eller om vi översätter siffrorna:

Totalförlamade Micke tvingas klara sig med bara en personlig assistent stora delar av dygnet. Ludvig som är blind och kan inte gå men får klara sig utan assistent. Niclas, Anna, Johan, Gabriel, Tommy och Mikael får minskad eller ingen assistans.

Det är en enkel sak att hitta personer som drabbats av de hårda bedömningarna.

Bakgrunden till åtstramningarna är att assistansersättningen kostar samhället enorma pengar, mer än beräknatd. Och kostnaderna har ökat varje år, trots att antalet assistansberättigande faktiskt varit i stort sett oförändrat sedan 2009.

Orsakerna till det ska förhoppningsvis redas ut i utredningen "Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen" som ska presenteras nästa år.

Försäkringskassan har liksom regeringen talat länge om att det förekommer ett utbrett assistansfusk och det är självklart fullt rimligt att det görs en översyn av LSS för att stävja fusk och undvika onödiga kostnader. Varför har kostnaderna ökat? Hur ska fusket minskas? Det är frågor som behöver besvaras.

Istället har regeringen – innan ens utredningen är klar! – beordrat besparingar som drabbar dem som allra mest behöver vårt stöd.

Annons
Annons
Annons