Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Till min kvinnokamp är alla välkomna – även män

Alla är välkomna till min kvinnokamp, skriver GD:s politiska redaktör Karin Bergkvist.

Annons
Kampanjen #metoo på sociala medier där kvinnor delar med sig av erfarenheter av sexuella övergrepp. Kvinna håller upp en mobiltelefon. Foto: Claudio Bresciani/TT

I oktober som ett antal skådespelerskor i New York-times granskning avslöjade hur en välkänd Hollywoodproducent i åratal ska ha förgripit sig på unga kvinnor.

I en krönika – Världen är full av Harvey Weinsteins – från den 18 oktober skrev jag: "New York Times granskning och de modiga kvinnor som vågade berätta satte fart på snöbollen. Nu berättar kvinnor över hela världen en gemensam historia, en som kvinnor delar och förstår. Me too, ropar de."

Aldrig kunde jag drömma om hur stark kraften i rörelsen skulle bli.

Det har sedan kvinnorörelsens början funnits kvinnor som kämpat för att bli lyssnade på som kämpat mot kvinnoförakt och diskriminering. Men när skådespelerskan Alyssa Milano i oktober 2017 skapade #metoo lyftes kampen till nya nivåer.

Snöbollen sattes i rullning och blev till en lavin.

#metoo har i Sverige lett till att kvinnor i mängder av branscher har gått samman, höjt rösten och berättat hur det kan vara att som kvinna vara verksamhet inom deras specifika yrkesområden.

Skådespelerskor gjorde ett upprop med #tystnadtagning, kvinnor i juristbranschen med #medvilkenrätt, över 4000 journalister med #deadline, kvinnor inom försvaret med #givaktochbitihop för att nämna några exempel.

Här finns listan över alla upprop: #metoo samlar snart alla branscher i Sverige – här är listan

Nog finns det de som muttrar om överdrifter eller om att kvinnorna ljuger. Men sådana konspirationsteorier faller på sin egen orimlighet. Självklart finns det kvinnor som överdriver eller feltolkar, men den absoluta majoriteten av de tusentals och åter tusentals kvinnor som gått samman gör det inte.

En vanlig invändning har också varit från män som ifrågasätter om det överhuvudtaget vågar närma sig kvinnor, eller som Jan Guillou som inte vågar krama kvinnliga bekanta längre. Det har varit gott om kränkta män som inte inser hur privilegierade de själva är utan som hänfaller åt självömkande gnäll. Det är ingen som sagt att män inte ska få ge kvinnor komplimanger, krama en kompis eller bjuda upp en attraktiv kvinna på krogen. Är man osäker på var gränsen går för det acceptabla, nå då är det väl på tiden att ta reda på det.

Med det sagt finns det naturligtvis ingen anledning att kasta kollektiv manlig skuld.

Läs mer: Emma Jaenson: Ansvaret är ditt Ohly – inte de patriarkala strukturernas

Den senaste månade har varit en väckarklocka för många och har satt fokus på det faktum att halva befolkningen lever i ett samhälle som inte är likt den andra halvans.

Men nu måste #metoo gå in i nästa fas.

Vi ska inte tillbaka till ett samhälle där människor utsätts för kränkande behandling, där machokulturer tillåts, där människor håller varandra om ryggen och låter enskilda lida för det.

Offren för åratal av övergrepp har tillsammans skapat den rörelse som fått även de som inte förstått att inse vidden av hur världen ser ut för halva befolkningen. Det är inte offren som också ensamma har ansvaret för att nya övergrepp inte sker.

Kvinnokampen måste vara inkluderande, de som vill vara med ska få vara det – oavsett kön eller bakgrund. Att kämpa för ett samhälle där alla har samma rättigheter och skyldigheter är en kamp vi för tillsammans.

 

Annons
Annons
Annons