Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Socialismen gör Kuba och Venezuela fattiga

/
  • Den 8 januari ringlade köerna långa utanför en affär i Caracas i Venezuela, efter rykten om att det skulle gå att köpa tvättmedel och socker.

Socialismens facit i Venezuela och Kuba känns igen: Matköer, en svart marknad och förtryck av politiska motståndare.

Annons

I socialistiska länder uppstår en parallell, privat och delvis svart marknad bredvid den statskontrollerade. I Kubas fall är det tur.

Kommuniststaten, som har en författning utformad med Sovjetunionen som förebild, fördelar med ransoneringskort två kilo ris, 200 gram bönor, två kilo socker, fem ägg, 120 gram kaffe, ett halvt kilo kyckling och två deciliter olivolja per person och månad.

Ingen kan leva på det. Det finns inte mycket att köpa för snittlönen på 140 kronor i månaden. Kommunistpartiet accepterar att landet har två parallella ekonomiska system - den vet att den kommunistiska ekonomin skulle medföra hunger.

Samtidigt förtrycks den fria debatten och oppositionella arresteras och fängslas i allt större utsträckning. Förra året arresterades 10000 personer på Kuba, att jämföra med 6600 två år tidigare och 4100 tre år tidigare. Det är förbjudet att ha en internetuppkoppling i sin bostad.

Systemfelen i ekonomin har funnits många decennier. Sovjet gav helt enkelt pengar till Kuba och höll kommunismen under armarna. BNP föll 40 procent när Sovjet brakade samman och undernäringen bredde ut sig på ön.

Det var när socialisten Hugo Chávez kom till makten i Venezuela 1999 som han började ge Kuba olja mot kubansk hjälp med att bygga upp sina hårdföra säkerhetsstyrkor och mot att kubanska läkare bemannade venezolanska vårdcentraler.

Chávez finansierade i sin tur sitt socialistiska program i Venezuela på två sätt. Dels exporterades olja som aldrig förr. En diversifierad ekonomi utvecklades aldrig. 96 procent av exportvärdet kom från oljan. Dels trycktes sedlar som steg för steg blev allt mer värdelösa.

Inflationen i Venezuela var förra året 63 procent. Parallella valutor har införts också där. Oljeprisfallet som började sommaren 2014 har slagit hårt mot ekonomin, men också med höga oljepriser misslyckades socialismen helt enkelt med att producera basvaror.

Prismekanismerna är satta ur spel och de 1200 socialiserade företagen fungerar uselt. Det är dyrare att köpa en glass på en bensinmack i Venezuela än att köpa full tank till bilen - socialisterna har bestämt att bensinpriset ska vara fyra öre litern.

Liksom på Kuba lever ledarkulten. Chávez höll femtimmarsmonologer i den egna programserien Aló Presidente! i statstelevisionen där han också bjöd in gäster för att förhärliga den egna politiken. Hans efterträdare, Maduro, har förklarat sig stå i kontakt med den nu avlidne Chávez ande.

Per Hammarlund, chefsstrateg på SEB räknar med att landet innan hösten ställer in betalningarna eller försöker få sina lån nedskrivna. Statsbankrutten är mycket nära.

Liksom i andra socialistländer förtrycks befolkningen. Pressfriheten är kraftigt begränsad, journalister trakasseras av regeringstjänstemän och det är förbjudet att visa brist på respekt mot myndigheter.

Så har socialismen fungerat i praktiken.

Men det hindrar inte delar av den svenska vänstern, som Ali Esbati (V) och Göran Greider i Dala-Demokraten, att hylla chavismen i Venezuela.

Annons
Annons
Annons