Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian Sjölund: Var och en blir salig på sin diagnos

Råttor är inte samma sak som människor. Tro är inte vetenskap. Det kan vi väl åtminstone enas om?

Annons

Bitten Jonsson, övertygad om sockret som drog.

Om tristessen blir allt för påtaglig kan man alltid ifrågasätta antivetenskapliga lobbygrupper.

Det kan räcka med att problematisera ovetenskapliga och teknikfientliga attityder i samhället, så får man det hett om öronen.

Samtiden speglas i mångt och mycket av att var och en blir salig på sin fason.

Läs lex elöverkänsliga, vaccinskeptiker, klimatförnekare, cannabislobbyn – ja, det finns säkert fler. Många fler. Vill du behålla sinnesfriden, ge dig inte på de redan frälsta.

Samtiden speglas i mångt och mycket av att var och en blir salig på sin fason.

Uppenbara hokus-pokusteorier, självmedicineringar och konspirationstankar går liksom hand i hand. Vi behöver ingen vetenskap, ingen forskning, ingen sakkunskap eftersom vi kan välja själva.

Ingen ska ifrågasätta hur jag känner eller mina symtom. Eller ja, det är just när det händer inom den ordinarie medicinen som den alternativa söks upp.

Det måste finnas en alternativ sanning när den givna blir för tung att acceptera.

Faktaresistens är ett intressant fenomen. Om än obehagligt. I alla fall för oss som fortfarande litar till att det finns auktoriteter på en hel mängd områden, som vi inte själva behärskar.

Jag googlar "sockerberoende". Det är ingen vedertagen eller erkänd diagnos, lika lite som elöverkänslighet. Till de "drabbades" förtret, naturligtvis.

Jag hamnar hos allsköns hälsobloggare och bantarblaskor, erbjudanden om 12-stegsprogram, många kvinnor-talar-ut-om-sitt-sockerberoende-reportage – få vetenskapliga artiklar som redovisar forskningsresultat.

Den gemensamma nämnaren är Bitten Jonsson, Sveriges ledande sockermotståndare. Som sådan känd långt utanför Hälsingland och Forsa folkhögskola där hon undervisar.

Hennes filosofi går enkelt uttryckt ut på att socker och kolhydrater är beroendeframkallande och att sockerberoendet ligger till grund för alkohol- och narkotikaberoende.

Hon ägnar sig åt ortomolekylär- och integrativ medicin. Be mig inte utveckla men vi kan väl kalla det alternativt.

Och hennes senaste bok "Sockerbomben 3.0" har sålt i 70 000 exemplar. Suget efter en metod att hålla sig borta från lösgodisdisken verkar lika stort som efter själva sockerkicken.

Den 15 november höll Bitten Jonsson en öppen föreläsning på Forsa folkhögskola apropå Sockerbombens nya upplaga.

Föreläsningen presenteras på Region Gävleborgs hemsida, som utlovar "rykande färska forskningsresultat".

Men vad är det då Region Gävleborg vet som inte forskarna känner till?

Elisabet Jerlhag Holm, docent vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet, har gått igenom den vetenskapliga litteraturen kring socker, belöning och beroende.

Det visar sig att, visst, när det handlar om råttor finns sambandet. Men ingen studie har gjorts på människor.

Får ni liksom jag lite Macchiarini-vibbar här?

Bitten Jonsson stärks av sin mångåriga erfarenhet och av alla tusentals överviktiga hon hjälpt så till den milda grad att hon jämställer socker med heroin.

"Den som är beroende av socker har nämligen försatt både hjärnan och de inre organen i obalans. Balansen kan återställas genom en årslång behandling med bland annat c-vitamin, magnesium och fiskleverolja. Samtidigt ska patienten äta proteinrikmat som kött, fisk, ägg och absolut inga snabba kolhydrater eller annan ”drogmat”.

Bitten Jonsson (bilden) har också samarbetat med Anna Skipper, känd från TV-programmet

Så kallad biokemisk reparation som är Bitten Jonssons behandlingsmetod.

"Det vetenskapliga underlaget för begreppet biokemisk reparation får nog betecknas som obefintligt".

Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Uppsala universitet är torrt avfärdande.

Men Bitten Jonsson låter sig inte nedslås. Det där är bara ett utslag av etablissemangets oförmåga att tänka nytt. Själv är hon mer "hands on". Pilla med forskning är dödstråkigt.

Så länge tusentals lyckats få sunda matvanor och en behändigare kropp genom Bitten Jonssons försorg är naturligtvis ingen skada skedd. Tvärtom. Övervikt och fetma är sannerligen inget samhällsproblem som ska viftas undan.

Förhoppningsvis finns hjälp att få annorstädes för den underliggande (måhända själsliga) orsaken till att ett kg godis kan upplevas som en normal dagsranson. Att vifta bort ätstörningar som icke-existerande kan få allvarliga konsekvenser för redan sköra individer.

Råttor är inte samma sak som människor.

Socker är inte lika farligt som heroin.

Tro är inte vetenskap.

Det kan vi väl åtminstone enas om?

Läs Tobias Bernanders utmärkta reportage: Forskare sågar teorin om sockerberoende

Replik från Bitten Jonsson: Sjölund är okunnig och nonchalant

Annons
Annons
Annons