Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Det här är mitt radikala förslag om vad SVT borde göra nu

/
  • Belinda Olsson leder SVT Opinion Live, som enligt krönikören Lisa Magnusson

Annons

Det är ju lite med public service som med kungen. Båda är nationalinstitutioner som förväntas ena folket, samtidigt som de inte får ta politisk ställning. Och alla vaktar vi förstås vår egen, förmodat opartiska världsbild, noga.

Outhärdligt politiskt korrekt, eller stelnat stockkonservativ? Ja, säg mig vad du anser om Sveriges Television, och jag ska säga dig vem du är.

Jag antar att det på samma sätt avslöjar något om mig själv att jag tycker att ungdomsprogrammen ofta verkar inneslutna i en rosaröd storstadsbubbla. Att det därtill finns en kompensatorisk tanke - "eftersom vi står i allmänhetens tjänst så måste vi givetvis spegla den rådande andan" - som i debattprogrammen ger upphov till rent dumpopulistiska frågeställningar i stil med den nu klassiska: Hur mycket invandring tål Sverige?

Som jag ser det finns det dock ett politiskt problem som går långt bortom de anställdas eventuellt förbiskymtande partisympatier, och det är den ängsliga ytlighet som genomsyrar hela SVT:s programtablå.

Gamla kunskapsbastioner som Fråga Lund har stöpts om till flams, Utbildningsradion är numera ett sådant haveri att den inte ens går att använda i skolundervisningen. Debattprogrammet SVT Opinion Live utgörs av människor som skriker i munnen på varandra utan att någon får något sagt. Och detta är alltså program som ska visa på djup.

Förutom nyheter lade SVT år 2015 annars större delen av budgeten på underhållning, följt av fiktion och sport. Tyngre kategorier, som samhällsfakta, kultur och musik, fick alla mindre än en tiondel av kakan. Den programtyp som prioriterades allra lägst var vetenskapsfakta.

Siffrorna för i fjol är inte sammanställda än. Hur mycket pengar som till exempel spenderades på att arrangera Eurovision får vi dock ändå inte veta. SVT vägrar att redovisa både utgifterna för såväl denna monsterproduktion som för sponsoravtalen.

Det talas ömt om det lättsamma som lägerelds-tv, och det finns en poäng i detta ideal. Men så länge man inte vet vad det kostar kan man heller inte veta om brasan värmer tillräckligt för att vara värd att hållas vid liv. Och en budget är ett nollsummespel.

När man satsar på stora evenemang så betyder det att det smala får stå tillbaka. Livesänd idrott sker på bekostnad av annat. När man investerar i mys-tv och lightpolitik med SVT Flow och Edit, som främst riktar sig till unga storstadsbor, och som det redan går tretton på dussinet av i övriga medier, så har det ett pris.

Jag utgår från att SVT:s ängsliga ytlighet bottnar i en vilja att vara tillgänglig, och det är i grunden fint, för det är ju det som är folkbildning: Alla ska med! Men det är ett missförstånd att tillgängligt är detsamma som lättsamt.

Jo, gulliga katter, humor och skrikig politik är mäkta populärt på internet. Men det är även tidningarnas långläsning. Och tv-serierna blomstrar, folk kedjetittar sig igenom hela säsonger. De lyssnar på poddar, de slukar radioföljetonger.

Skälet till att andra medieföretag ändå matar på med kalorifattiga klickraketer är att de rent ekonomiskt har kniven mot strupen och behöver få in annonspengar fort. SVT står ovanför sådant.

Nog avspeglas det i viss mån, som i satsningen på lokala nyheter. Att man går ut hårt med digitaltjänsten SVT Play är bra, att man samlat gamla program i Öppet arkiv är en kulturgärning utan like. Och den nya programserien Idévärlden, som går ut på något så ovanligt som att låta ett mindre antal sakkunniga tala till punkt, verkar lovande. Men det är inte tillräckligt.

Allmänhetens förtroende för SVT är alltjämt mycket högt. Men procentandelen som tycker att SVT har ett ganska eller mycket stort värde för samhället i stort har minskat med 12 procent på bara ett år. Ännu färre tycker att SVT är relevant i sig.

Jag har ett radikalt förslag för att förändra detta: Lägg ned den kostsamma och kuriosa kvarlevan Radiotjänst i Kiruna. Slopa licensavgiften, eftersom den är lika daterad som tv-innehavet, och lägg i stället kostnaden på skattesedeln.

Somliga menar att det vore att öppna för politisk styrning. Men politiken styr redan. Regeringen avgör inte bara hur hög licensavgiften ska vara, utan tillsätter dessutom både bolagets stiftelse och hela styrelsen, inklusive ordföranden.

Och när SVT söker bredda sig genom att konkurrera med vinstdrivna skvalkanaler, fastän man inte behöver, så innebär det inte bara ett dummare, tråkigare, fattigare utbud. Man frångår dessutom hela syftet med det sitt uppdrag, missar sina egna unika möjligheter och underskattar tittarna så grovt att det liknar en ren förolämpning.

Allt detta i en tid då kunskap och fördjupning faktiskt behövs mer än någonsin.

Lisa Magnusson

Annons
Annons
Annons