Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven låter som en Sverigedemokrat

/
  • Fria geografiska ytor ett olyckligt ordval av Stefan Löfven (S).

Annons

Debatten i svensk säkerhetspolitik har hittills varit ensidigt inriktad på att ifrågasätta Natovännernas argument. Men efter att statsminister Stefan Löfven i veckan i Sydsvenska Dagbladet (30/4) gett sig in i ett djupt olyckligt resonemang som låter ungefär som att prata säkerhetspolitik med Björn Söder eller Mikael Jansson i Sverigedemokraterna är det dags att vända blickarna mot andra sidan och kräva bättre svar om framtiden.

Men först, det som Löfven använde som argument för ett nej till Nato var det här:

“För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt.”

Uttalandet uppmärksammades av bloggaren Fredrik Johansson på SvD. Förutom att Löfven tycks tro att Warszawapakten fortfarande existerar så finns idag landgräns mellan Nato och Ryssland i norra Norge, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessutom har Ryssland och USA havsgräns. Någon direktkontakt finns idag inte mellan Ryssland och Sverige, det har inte funnits sedan 1917 då Finland utropade sin självständighet. Finland däremot har EU:s längsta landgräns mot Ryssland.

Helt alliansfritt militärt är inte heller Sverige, inte ens om vi helt bortser från Sveriges djupa samarbete med Nato där man till exempel just nu övar ubåtsjakt ihop med Nato utanför norska kusten eller att Sverige under Kalla Kriget hade en rad hemliga avtal med västmakterna.

Som medlem i EU är vi del av en union som har en solidaritetsklausul. Om ett medlemsland drabbas av en katastrof eller krig ska EU och dess medlemsländer agerar tillsammans i solidaritet. Unionen ska då mobilisera alla tillgångar, inklusive militära, som görs tillgängliga av EU:s medlemsländer. De flesta av EU:s medlemsländer är med i Nato. Sverige har också ensidigt avgivet en solidaritetsförklaringar till sina systerländer i Norden och i EU.

Löfvens tal om fria geografiska ytor börjar låta som Sverigedemokraterna, som helt vill lämna bort EU-dimensionen ur den säkerhetspolitiska kalkylen i något slags stormaktshybris att Karl XII:s ättlingar klarar sig själva. Det historiska Sverige ska återupprättas i en försvarsallians med Finland men förövrigt ska Sverige vara helt alliansfritt enligt Sverigedemokraterna. Att lämna Narva, Tallinn och Riga åt sitt öde är inget problem i SD:s värld.

Det är ungefär samma resonemang Le Pens Front National, som är varma Kremlvänner, ägnar sig åt. Alltså bort med EU, strunta i de små. Skillnaden är att Paris ligger långt från Moskva och dessutom har kärnvapen. Den som siktar på att få sitta i Elyssépalatset hyser ingen tvekan om att så länge det finns en värld så finns det ett Frankrike.

Andra nationalistpartier i små stater vet istället att EU är en garant för att inte bli mosad av kontinentens stora historiska jättar.

Att Stefan Löfven trasslar in sig i ett buffertstatsresonemang är antingen en diplomatisk triumf för Putin eller en ny sifferbingo-historia vilket nog får anses vara det mest troliga scenariot. Smått i chock twittrade professorn i folkrätt Bo Theutenberg: “Aldrig sagts tidigare i svensk historia så vitt jag vet!”.

Sverige är vid det vägskäl som jag för femton år sedan fruktade att vi skulle vara vid. Det var då nedskärningarna av Försvarsmakten inleddes med stor kraft utifrån budgetskäl. Samtidigt skedde det utan att föra en bred folklig debatt om Sveriges säkerhetspolitiska idé och sedan koppla idén till verkligheten i genomförandet. Risken som kunde ses redan för femton år sedan var att Sverige skulle komma till vägs ände en dag med få handlingsalternativ och drastiska beslut att vänta.

Vi är där nu och det är hög tid att få alternativen på bordet. Därför behöver de partier som i dagsläget inte säger ja till ett Nato-inträde ge trovärdiga svar på en rad frågor.

Därför bör de partier som i dagsläget inte säger ja till Nato, alltså Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet skyndsamt formulera svar på följande tre frågeställningar:

1) En försvarsbudget som motsvarar dagens säkerhetspolitiska läge, med Sveriges geografiska placering, för ett land som inte är med i Nato bör ligga en rejäl bit över Natorekommendationen för BNP:n vilket är 2 procent. För Sveriges del är 2,5 procent av BNP:n 2020 ungefär 75 miljarder ytterligare årligen till försvaret. Sveriges försvarsbudget väntas 2020 utgöra mindre än 1 procent av BNP:n. För Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som vill att Sverige dessutom ska lämna EU lär 3 procent av BNP:n vara en rimlig nivå, det är 100 miljarder kronor ytterligare årligen. Är ert parti beredd att skjuta till detta? Hur finansierar ni det? Om nej, hur ser egentligen er säkerhetspolitiska idé ut och vad är ni beredd att skjuta till?

2) Är ni beredda att åter aktivera värnplikten? När i sådana fall och hur?

3) Sverige är som medlem i EU bunden av solidaritetsklausulen, dessutom har Sverige avgivit en ensidig Solidaritetsförklaring att bistå grannländer. Om något av våra grannländer begär en aktivering av solidaritetsklausulen och önskar stöd i form av militära resurser, vad är ert svar till Tallinn, Riga och Vilnius?

Just nu är nivån på svenskt politiskt hantverk när det gäller säkerhetspolitiken alldeles för lågt. Det är både farligt och onödigt. Svaren behövs skyndsamt och debatten måste föras nu.

Annons
Annons
Annons